Alla Helgons Dag
Hemkommen från den första minnesstunden på Alla Helgons Dag, som vi härmed hoppas skapa en ny SSG –tradition med, är jag fortfarande något överväldigad av det gensvar vi fick på denna tanke.
Det är oerhört roligt att så många ville vara med och samlas i ett gemensamt ljuständande, en stunds stilla eftertanke och – som avslutning - en improviserad medial demonstration, där den, som kände sig manad, fick chansen att testa sin förmåga att få kontakt med våra vänner på andra sidan.
Som tur var räckte ljusen till alla, men ”ljusbädden” fick utökas med ytterligare sandfyllda kärl och ljusstakar, värmen steg alltefter varje nytt ljus blev tänt och rummet lystes upp av dess lågor – var och en representerande en eller flera kära och nära på andra sidan. Själv – jordbunden som jag är och praktiskt agerande till min natur – smög iväg och hämtade en eldsläckare från en korridor i närheten – bara utifall att…… :-D
Efter en inledande länkning av Hasse, träffsäker och proffsig som alltid, blev det övriga aspiranters tur.
Först ut var Monika. Till att börja med hade hon lite svårt att hitta sin länk men, när hon väl fick fatt i den, roade hon oss med en blandning av jordbundna kommentarer – om färdtjänstbussar och om jordiska barn (den som inte var där kan inte förstå, så försök inte ens ;-) – och gav en av de närvarande en klar bild av och ett budskap från sin länk. Hon har utvecklat en stor säkerhet i sitt framträdande sedan jag senast hade äran av att uppleva henne länka.
Därefter kom Daniel. Genom sin härliga självdistans, sin humor och sin verbala förmåga fick han oss alla på ett strålande humör och de glada skratten höjde temperaturen i rummet ytterligare. Han gav också prov på sin fina förmåga till intuitiv läsning.
Urzsula klev sedan, på Hasses uppmaning, fram i strålkast… förlåt de levande ljusens starka sken. Hon erkände utan förbehåll att hon hade fjärilar i magen men fick snart kontakt och fick förmånen att lämna budskap från en make till hans hustru som satt i publiken.
Åse fick även hon uppmuntrande blickar från Hasse och gjorde ett försök att hitta rätt mottagare till sin länk. Det gick inte fullt ut den här gången – länken var ”rätt” men mottagaren kände inte igen personen.
Detta är ett fenomen som – enligt min uppfattning och erfarenhet – händer i stort sett alla medier 1 – 2 ggr per demonstration. Detta kan bero på flera orsaker:
Anden befinner sig i periferin av mottagarens bekantskapskrets, släkt och/eller minne
Mediet är hos ”fel” mottagare.
Mediet kan också tolka de symboler som andevärlden ger på ett annat sätt än ”anden” avsett.
Jag har själv upplevt hur ett mycket känt och erfaret medium tolkade en symbol på ett sätt som gjorde mig osäker på att hon verkligen hade kontakt med min far, vilket jag ditintills varit helt övertygad om, då allt stämt in så väl. Inte förrän hon – med en gest – visade hur han förmedlade sin symbol, insåg jag att det var hennes tolkning som var ”fel” – gesten var typisk för min pappa, men innebörden inte alls den som hon gav den. I ett sådant läge är det lätt gjort att man väljer att inte känna igen personen som söker kontakt via mediet. Det är där träningen kommer in som ett viktigt moment för medierna.
Detta blev en utvikning från ämnet: Vår ”Alla Helgon-träff”. Ursäkta! :-)
Slutligen trädde så vår ordförande, Yvonne, fram. Hon gav en detaljerad bild av sin länk men hade problem med att tala om vart hon skulle med honom. När hon till sist bestämde sig för vart hennes andlige besökare ville, fick hon gensvaret: Klockrent!
Det var en värdig avslutning på en stämningsfylld, skrattfylld och inspirerande stund tillsammans.
Tack till alla närvarande – tillsammans skapade vi en minnesvärd stund – förhoppningsvis den första av många, många under kommande år.
Det är oerhört roligt att så många ville vara med och samlas i ett gemensamt ljuständande, en stunds stilla eftertanke och – som avslutning - en improviserad medial demonstration, där den, som kände sig manad, fick chansen att testa sin förmåga att få kontakt med våra vänner på andra sidan.
Som tur var räckte ljusen till alla, men ”ljusbädden” fick utökas med ytterligare sandfyllda kärl och ljusstakar, värmen steg alltefter varje nytt ljus blev tänt och rummet lystes upp av dess lågor – var och en representerande en eller flera kära och nära på andra sidan. Själv – jordbunden som jag är och praktiskt agerande till min natur – smög iväg och hämtade en eldsläckare från en korridor i närheten – bara utifall att…… :-D
Efter en inledande länkning av Hasse, träffsäker och proffsig som alltid, blev det övriga aspiranters tur.
Först ut var Monika. Till att börja med hade hon lite svårt att hitta sin länk men, när hon väl fick fatt i den, roade hon oss med en blandning av jordbundna kommentarer – om färdtjänstbussar och om jordiska barn (den som inte var där kan inte förstå, så försök inte ens ;-) – och gav en av de närvarande en klar bild av och ett budskap från sin länk. Hon har utvecklat en stor säkerhet i sitt framträdande sedan jag senast hade äran av att uppleva henne länka.
Därefter kom Daniel. Genom sin härliga självdistans, sin humor och sin verbala förmåga fick han oss alla på ett strålande humör och de glada skratten höjde temperaturen i rummet ytterligare. Han gav också prov på sin fina förmåga till intuitiv läsning.
Urzsula klev sedan, på Hasses uppmaning, fram i strålkast… förlåt de levande ljusens starka sken. Hon erkände utan förbehåll att hon hade fjärilar i magen men fick snart kontakt och fick förmånen att lämna budskap från en make till hans hustru som satt i publiken.
Åse fick även hon uppmuntrande blickar från Hasse och gjorde ett försök att hitta rätt mottagare till sin länk. Det gick inte fullt ut den här gången – länken var ”rätt” men mottagaren kände inte igen personen.
Detta är ett fenomen som – enligt min uppfattning och erfarenhet – händer i stort sett alla medier 1 – 2 ggr per demonstration. Detta kan bero på flera orsaker:
Anden befinner sig i periferin av mottagarens bekantskapskrets, släkt och/eller minne Mediet är hos ”fel” mottagare. Mediet kan också tolka de symboler som andevärlden ger på ett annat sätt än ”anden” avsett. Jag har själv upplevt hur ett mycket känt och erfaret medium tolkade en symbol på ett sätt som gjorde mig osäker på att hon verkligen hade kontakt med min far, vilket jag ditintills varit helt övertygad om, då allt stämt in så väl. Inte förrän hon – med en gest – visade hur han förmedlade sin symbol, insåg jag att det var hennes tolkning som var ”fel” – gesten var typisk för min pappa, men innebörden inte alls den som hon gav den. I ett sådant läge är det lätt gjort att man väljer att inte känna igen personen som söker kontakt via mediet. Det är där träningen kommer in som ett viktigt moment för medierna.
Detta blev en utvikning från ämnet: Vår ”Alla Helgon-träff”. Ursäkta! :-)
Slutligen trädde så vår ordförande, Yvonne, fram. Hon gav en detaljerad bild av sin länk men hade problem med att tala om vart hon skulle med honom. När hon till sist bestämde sig för vart hennes andlige besökare ville, fick hon gensvaret: Klockrent!
Det var en värdig avslutning på en stämningsfylld, skrattfylld och inspirerande stund tillsammans.
Tack till alla närvarande – tillsammans skapade vi en minnesvärd stund – förhoppningsvis den första av många, många under kommande år.
Kommentarer
Trackback