Att leva med IBS

IBS (Irritable Bowel Syndrome) eller Colon Irritable (Irriterad tjocktarm) är en sjukdom som diagnostiseras på fler och fler. Samtidigt finns ett stort mörkertal, beroende på att många dels inte upplever problemen så stora att de söker läkare och dels för att många går med odiagnostiserade eller feldiagnostiserade symptom på denna sjukdom.

Att det är så svårt att ställa diagnos beror på den oerhörda variationen av symptom och besvär som patienterna upplever.

Nu har du säkert förstått att också jag lever med IBS. Jag fick inte min diagnos förrän åtta år efter att jag sökte läkare för mina problem för första gången. Då hade jag under närmare 20 år haft diverse olika symptom, vilka jag inte satte i samband med varandra.

Efter att första gången sökt läkare för direkta, akuta magproblem genomgick jag en del undersökningar. Dessa visade inte på några sjukliga förändringar. Tidvis var jag bättre, tidvis sämre och mellan varven kände jag mig helt OK. Jag var sjukskriven ca en vecka i samband med första läkarbesöket men kämpade f ö på oavsett jag har känningar av magen eller ej.

När jag så åter fick en svårare attack, gick jag till min nya vårdcentral. Det hade nu gått 8 år efter första besöket. Där fick jag prata med en läkare som intresserat lyssnade till – vad jag själv upplevde som – en symptombeskrivning hämtad ur en hypokondrikers dagbok. Jag kände mig jättefånig när jag sammanbitet beskrev mina besvär och tänkte att han ger mig nog något lugnande – han kan inte ta det här på allvar.

När jag kämpat mig igenom min sjukdomshistoria nickade han och sa: ”Om du lovar mig att INTE läsa eller ta till dig de sjukdomar som vi läkare i den här boken uppmanas att utesluta, så ska du få låna den av mig.” Han höll upp en liten bok där utsidan talade om att den handlade om IBS. Jag hade aldrig hört namnet tidigare och blev nyfiken på vad han trodde att jag skulle få ut av den.

Givetvis lovade jag att inte tro att jag led av cancer eller någon annan dödlig sjukdom. Jag hade ju så många gånger haft väldigt ont – trott att jag drabbats av en tumör så klart – för att sedan oförklarligt bli frisk som en nötkärna igen. Visst insåg jag att det inte var cancer som orsakade mina besvär.

När jag kom hem satte jag mig att läsa. Boken var skriven av en läkare i upplysningssyfte för andra läkare. På en av de första sidorna stod det (inte ordagrant men med denna innebörd): ”När du får en patient som beskriver många diffusa och skiftande symptom så kan det vara anledning att misstänka IBS.”

Oj, vad jag kände mig lättad. Jag slukade resten av boken och hade min diagnos klar. Många av de symptom som beskrevs i boken kände jag igen och kunde relatera till i högre eller lägre grad. Jag återvände till ”min” läkare, som fått svar på alla prover han skickat mig att ta (inklusive ytterligare ett ultraljud) och tackade honom av hela mitt hjärta för att han lyssnat och att han lånat mig sin bok.

Bara att få en diagnos gör det lättare att bära irritationsmomenten som sjukdomen innebär. Jag lider inte heller av den allra värsta formen – även om jag kan ha det ganska jobbigt mellan varven – så jag är lyckligt lottad. Det finns de, som blir helt handikappade av sina symptom och inte kan jobba, resa eller sova över hos någon vän.

Jag har också lärt mig vad som triggar igång utbrotten – vare sig de visar sig i smärtor, yrsel (jodå – jag lovar, fast DET tror nog inte läkarna på förstås, det stod i alla fall inte i boken), gaser, förstoppning, diarréer eller allmän trötthet och nedstämdhet. Och vad jag kan göra för att slippa svårare besvär. Också detta är individuellt olika från patient till patient. För min del är det fibrer, grönt och frukt som gäller (för andra kan just detta vara igångsättaren). Sprit eller vin funkar ibland – ibland är det rena ”döden”.

Den största boven är dock ”inre stress” – negativ inre stress. Jag hade en period i mitt tidigare jobb som teamledare på Posten, då jag jobbade över dagligen under en hel höst. Det var många år sedan som jag mådde så bra som då. Jag älskade mitt jobb och hade roligt hela tiden – även om det var stressigt, problemfyllt och långa dagar, som sagt.

När arbetsuppgifterna tröt, uppsägningar blev aktuella och stressen blev av en annan sort än tidigare – ja, då kom magproblemen som ett brev på Posten (suck – dålig vits, jag vet – men vad gör man!) Så för IBS-are är det A och O att må bra invärtes.

Tilläggas bör att det är med IBS som med fibromyalgi - det är ofta personer som ställer höga krav på sig själva som har lätt för att drabbas. Jag sa inte att vi är duktiga! Jag sa: personer som ställer höga krav på sig själva. Sedan varierar naturligtvis åsikterna om vad som ÄR höga krav och inte :-D

Och yrseln då? Jo, jag är helt övertygad om att den har ett samband med magproblemen. Ytterligare några ur min bekantskapskrets som har IBS har/har haft problem med yrsel också.

Inom alternativvården finns det de som anser att tjocktarmen representerar olika delar i vår fysiska kropp. Jag har t o m en skiss på detta i mina gömmor någonstans. Får väl leta fram den och se om jag får något medhåll i mina teorier :-D.

Har du någon i din omgivning som ”gnäller” över än det ena och än det andra beträffande hälsan – ta inte för givet att det är ”gnäll”. Det kan vara IBS och obehagen syns inte utanpå. Detta att ena dagen vara helt ur slag för att nästa vara i toppform är ytterligare förbryllande för omgivningen (och en själv – men med tiden lär man sig att bara tacka för att det är ”över” för den här gången).

Ytterligare en sak som gör det svårt för omgivningen att förstå är olikheterna i sjukdomssymptomen. Två IBS-are har ofta likartade besvär – men olika uttalade och lider olika mycket av dom. Den ena kan ha svåra smärtor och lätta avföringsproblem medan den andra har oerhörda problem med tarmfunktionen men inga smärtor att tala om. Också detta kan vara förbryllande för både omgivning, läkare och patienter.

Därför var det viktigt att få min diagnos och sedan lära mig hur MIN IBS fungerar. Bara så kan man bli ”vän med” sin sjukdom och styra den i stället för att låta den styra hela tillvaron. Själv jobbar jag ständigt och med skiftande framgång på att finna den inre frid och livsglädje som gör att hela kroppen mår bra.


Har du också IBS? Var då rädd om dig – var noga med att äta och dricka det DIN mage mår bra av – men framför allt: Se till att må själsligt bra! Undvik negativ stress allt vad du bara kan. Och om du inte kan utan måste utsätta dig för den – träna dig på att behärska den – meditera t ex – eller ägna dig åt lite Yoga eller Qi Gong. Lycka till!

Kommentarer
Postat av: Maria

tack Barbro.!
Jag har just fått diagnosen IBS.känner mig lite fånig (tills nu) o det känns som att folk tror att man är hypokondriker med så många symtom o skiftningar. Efter att ha läst det du skrev är det som en sten lyfts från mina axlar. Jag känner igen mig exakt. Tack för att du tar upp det som många inte vågar yppa;)nu ska jag "lära känna" min IBS.kram Maria

2006-04-11 @ 18:59:26
Postat av: Emelie

Hej, detta var verkligen jättebra skrivet! Jag och mina kompisar upplever precis samma sak; att folk tror man är hypokondrisk. Jag har nyss, efter snart ett år av svår IBS börjat förstå och acceptera att det handlar om inre ro och välmående om man ska bli bra. Jag är långt ifrån frisk, men jag har bestämt mig för att få kontroll på magen. Även om det kommer ta tid. Gå gärna in och kika på min blogg, jag har lagt upp bra länkar och vill gärna att alla som har kunskaper och tips delar med sig av detta. Vi IBSare borde stötta varandra eftersom det finns så lite hjälp i sjukvården fortfarande. Återigen Barbro; tackk för dina ord. MVH Emelie

Postat av: caroline

har haft problem med min mage under många år men de har alltid sagts att det är psykiskt eftersom jag är svår Emetofob (spyfobiker) också. Nu på senare tid har jag hittat mer och mer om IBS och känner igen mig i många av symtomen så kanske även jag har det?

2007-02-28 @ 07:06:36
URL: http://carolinesblogg.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback