Blockeringar - 050311

Igår impulsköpte jag en begagnad symaskin. Sedan ett otal antal år tillbaks har min symaskin befunnit sig i dotterns ägo, då jag inte hade plats att ha den och dessutom ansåg att jag kunde handfålla de få byxben eller kjolfållar som det kunde röra sig om. I övrigt är jag ingen fantast på att sy. Men nu är det då dags att sy en ny gardinkappa till köket – och då saknade jag den gamle trotjänaren. Men nu har vi var sin – dottern och jag – och det är ju inte så dumt med tanke på att det är 12 mil emellan oss.



Annars så handlade det väldigt mycket om på vilka sätt man kan utvecklas som människa, komma runt sina egna blockeringar och känna tillit till flödet. Det var den ”likafikasinnade” och jag som åter hade intressanta diskussioner i ämnet.



För mig känns det viktigt att kunna identifiera just blockeringarna. Om jag inte ens ser dom så är det ju stört omöjligt att komma förbi dom. Till vår hjälp finns det då olika former av terapier, vilka kan lösa upp de inre spärrarna. Många gör det utan att nödvändigtvis definiera orsaken till spärren (rosenmetoden, healing m fl) utan ger oss i stället möjlighet att – med utgångspunkt från dagens insikter och kunskaper - arbeta med det som kommer fram, eller bara känna känslorna och därmed riva ner spärren.



Vi behöver alltså inte alltid minnas vad som orsakat spärren, utan får, genom att blockeringen löses upp, möjlighet att se nya vägar att handskas med gamla mönster. Mönster vilka en gång skapats av en speciell händelse (som ligger till grund för spärren, som hindrat oss att se nya sätt att bemöta det eller detta)



En del läkare använder sig gärna av psykofarmaka vilken lägger ut en dimridå framför blockeringen, vilket gör det ännu svårare för oss att se den. OBS! Jag fördömer inte psykofarmaka, bara viss form av användning av den – då man använder den som enda behandling eller i stället för att ge annan hjälp.



Så går vi omkring i en värld som krympt ytterligare. Jag gör ett försök att schematiskt beskriva det, som jag ser det:



- eller agerar -


Nu är det ju inte så ”enkelt” att det alltid bara är en händelse och en blockering. Har vi flera gånger upplevt saker som har varit så känslomässigt starka att vi skyddat oss från känslorna genom att skapa dessa blockeringar, så kan det ju ligga lager på lager för oss att lösa upp.



Oerhört många människor lever hela livet utan att se att de har en blockering. Det sätt de valde att reagera på första gången som skydd har blivit till ett mönster. Någon blir aggressiv – en annan viker undan och är rädd för konfrontationer – en tredje litar inte till någon annan än sig själv. Osv.



Man kan ju också arbeta på att förändra ett beteende utan att röra vid blockeringen. Jag utgår då från dagen som är och den person jag är idag. Jag skärskådar vilka reaktioner jag mår bra av och vilka som skapar problem för mig. Sedan arbetar jag medvetet med att förändra mitt agerande i de situationer då jag tidigare reagerat ’automatiskt’.



Många mår bättre av att arbeta med sig själv på det sättet och det är upp till var och en att välja sin väg.



Skönt är det i alla fall att veta att det finns en väg för var och en – ledsamt är det att så många lägger ansvaret för hur de mår utanför sig själva. Andra kan ha agerat på ett sådant sätt att jag en gång startade mitt beteende (skapade ett skydd) men det är bara jag själv som kan förändra det. Och det är en stor insikt i sig – det och insikten om att vi alla har eget ansvar för vad vi tänker och gör, mot oss själva och mot andra.



Oj, då. Så djupt det bidde idag då! Nu ska jag sy mina gardiner! Ha en bra helg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback