Gnäll - 050318
Fy, så fort livet ändrar sig från att vara helt OK och skönt att njuta av till att bli pest och lämna en önskan om att bara dra täcket över huvudet och stanna där för evigheters evigheter.
Jag är just nu inne i en sådan period. Började som sagt med inflammation i armmusklerna – fortsatte med biverkningar från tabletterna – späddes sedan på med – från vårdcentralernas väntrum inhämtad – smitta av förkylning vilken ger ”ballongskalle” – ”dimtänkande” och halsont och till yttermera visso ett kvardröjande muskelproblem i armen, vilket innebär att rörligheten återkommit, men att det i vissa lägen är helt stopp på muskelstyrka och förmåga att på ”egen arm” göra vissa rörelser. *suck* - misstänker att det är början till – eller en tendens till att skaffa mig ”frusen skuldra”, varför jag då givetvis jobbar extra mycket med just detta – vilket har till följd att smärtan åter är mer eller mindre konstant. Dock utan den otrevliga inflammatoriska känslan och bultandet och stickningarna som hörde till det stadiet.
Och idag hade jag lovat dottern att vara barnvakt för barnbarnet så att hon skulle kunna få göra ett av sina återkommande prov i den mediala träningen och sedan få njuta av en god middag i goda vänners lag. Tråkigt att behöva försätta henne i knipa, men inte så mycket att göra åt egentligen. Det är nog så att man måste lära sig att man inte kan allt man vill. JAG VILL! – men kan inte.
Och på söndag ska vi åka till Helsingfors med tåget!! Så nu har jag lördagen på mig också att bli så pass att jag kan tillbringa några timmar sovande på tåget och sedan hänga med över till Helsingfors per båt T/R. Går det inte så får det bli vårdcentralen igen för att få intyg – för resan är ju betald så klart.
Ja, nu har jag verkligen klagat färdigt. Nu får du återgå till annat än att läsa om mitt eländes elände. Hoppas du har något roligt och positivt att se fram emot.
Jag är just nu inne i en sådan period. Började som sagt med inflammation i armmusklerna – fortsatte med biverkningar från tabletterna – späddes sedan på med – från vårdcentralernas väntrum inhämtad – smitta av förkylning vilken ger ”ballongskalle” – ”dimtänkande” och halsont och till yttermera visso ett kvardröjande muskelproblem i armen, vilket innebär att rörligheten återkommit, men att det i vissa lägen är helt stopp på muskelstyrka och förmåga att på ”egen arm” göra vissa rörelser. *suck* - misstänker att det är början till – eller en tendens till att skaffa mig ”frusen skuldra”, varför jag då givetvis jobbar extra mycket med just detta – vilket har till följd att smärtan åter är mer eller mindre konstant. Dock utan den otrevliga inflammatoriska känslan och bultandet och stickningarna som hörde till det stadiet.
Och idag hade jag lovat dottern att vara barnvakt för barnbarnet så att hon skulle kunna få göra ett av sina återkommande prov i den mediala träningen och sedan få njuta av en god middag i goda vänners lag. Tråkigt att behöva försätta henne i knipa, men inte så mycket att göra åt egentligen. Det är nog så att man måste lära sig att man inte kan allt man vill. JAG VILL! – men kan inte.
Och på söndag ska vi åka till Helsingfors med tåget!! Så nu har jag lördagen på mig också att bli så pass att jag kan tillbringa några timmar sovande på tåget och sedan hänga med över till Helsingfors per båt T/R. Går det inte så får det bli vårdcentralen igen för att få intyg – för resan är ju betald så klart.
Ja, nu har jag verkligen klagat färdigt. Nu får du återgå till annat än att läsa om mitt eländes elände. Hoppas du har något roligt och positivt att se fram emot.
Kommentarer
Trackback