Gränssättning mm - 050405
Att sätta gränser!
Vid ett samtal, som böljade fram och åter bland livets sorger, prövningar, utmaningar och glädjeämnen, kom detta ’att sätta gränser’ upp på tapeten. Min kloka väninna sa då att hon tyckte att det var viktigt att vara medveten om VAR man sätter gränsen – i de fall man känner att man måste göra så.
Hon såg min något undrande min och förklarade vidare: ”Om man t ex vill sätta en gräns för hur långt man vill/kan/orkar hjälpa, så är det viktigt att man sätter gränsen nära sig själv och inte framför den andre.”
Hon visade med händerna hur handlingsutrymmet för motparten förändrades alltefter var man drog gränsen. Jag, som älskar bildillustrationer i de fall jag inte kan ta till mig orden, förstod då hur hon menade. Ibland tar det en stund innan 10-öringen trillar ner, nämligen.
Tack för hjälpen till den insikten – den tål att ha i minnet!
Sedan i fredags är jag arbetslös ”på riktigt”. Jag har varit på Arbetsförmedlingen och skrivit in mig, träffat min handledare och gjort upp en handlingsplan och i morgon ska jag på en informationsträff. Puh – det är jobbigt att vara arbetslös J
Idag har jag varit på ett informationsmöte på facket. Det handlade om våra pensioner. En dam från FK berättade om vårt gamla pensionssystem och det nya och vilka effekter det har på oss på olika sätt – beroende på födelseår. Det är en djungel, men hon lyckades räta ut några frågetecken och medan hon pratade så begrep man alltihop – men be mig inte upprepa det bara.
Därefter gjorde jag en liten visit hos min lilla bonusfamilj. Far i huset var i full färd med att packa för en arbetsresa till Irland, bonusgossen kände att något var i görningen och växlade mellan bus, skratt, smörgås och misstänksamma blickar på de vuxna som flängde runt och bar på kläder hit och dit. Slutligen tog Moderen och jag med oss den lille och gick till lekparken där det var en fröjd att se hur dessa jämnstora, små människor lätt knöt an till varandra – samtidigt som de levde helt i var sin egen lilla värld, där jakten på småfåglar och balansövningar på snett byggda bryggor och inmundigandet av god, härlig sand växlade om med gemensamma flygturer i gungorna.
Den sköna vårvärmen börjar åter dra sig tillbaks och lämnar plats för regn och blåst. Men ljuset är här och tar mer och mer tid från mörkret. Ljuvligt! Jag njuter.
Jag ser att Irene har namnsdag idag! Visst känner jag en sådan! Grattis på dig – hoppas du haft en bra dag. Och en liten blomma skadar ju inte som avslutning på dagens lilla tankemöda. Den är till dig Irene med en liten påminnelse om vad som komma skall
Vid ett samtal, som böljade fram och åter bland livets sorger, prövningar, utmaningar och glädjeämnen, kom detta ’att sätta gränser’ upp på tapeten. Min kloka väninna sa då att hon tyckte att det var viktigt att vara medveten om VAR man sätter gränsen – i de fall man känner att man måste göra så.
Hon såg min något undrande min och förklarade vidare: ”Om man t ex vill sätta en gräns för hur långt man vill/kan/orkar hjälpa, så är det viktigt att man sätter gränsen nära sig själv och inte framför den andre.”
Hon visade med händerna hur handlingsutrymmet för motparten förändrades alltefter var man drog gränsen. Jag, som älskar bildillustrationer i de fall jag inte kan ta till mig orden, förstod då hur hon menade. Ibland tar det en stund innan 10-öringen trillar ner, nämligen.
Tack för hjälpen till den insikten – den tål att ha i minnet!
Sedan i fredags är jag arbetslös ”på riktigt”. Jag har varit på Arbetsförmedlingen och skrivit in mig, träffat min handledare och gjort upp en handlingsplan och i morgon ska jag på en informationsträff. Puh – det är jobbigt att vara arbetslös J
Idag har jag varit på ett informationsmöte på facket. Det handlade om våra pensioner. En dam från FK berättade om vårt gamla pensionssystem och det nya och vilka effekter det har på oss på olika sätt – beroende på födelseår. Det är en djungel, men hon lyckades räta ut några frågetecken och medan hon pratade så begrep man alltihop – men be mig inte upprepa det bara.
Därefter gjorde jag en liten visit hos min lilla bonusfamilj. Far i huset var i full färd med att packa för en arbetsresa till Irland, bonusgossen kände att något var i görningen och växlade mellan bus, skratt, smörgås och misstänksamma blickar på de vuxna som flängde runt och bar på kläder hit och dit. Slutligen tog Moderen och jag med oss den lille och gick till lekparken där det var en fröjd att se hur dessa jämnstora, små människor lätt knöt an till varandra – samtidigt som de levde helt i var sin egen lilla värld, där jakten på småfåglar och balansövningar på snett byggda bryggor och inmundigandet av god, härlig sand växlade om med gemensamma flygturer i gungorna.
Den sköna vårvärmen börjar åter dra sig tillbaks och lämnar plats för regn och blåst. Men ljuset är här och tar mer och mer tid från mörkret. Ljuvligt! Jag njuter.
Jag ser att Irene har namnsdag idag! Visst känner jag en sådan! Grattis på dig – hoppas du haft en bra dag. Och en liten blomma skadar ju inte som avslutning på dagens lilla tankemöda. Den är till dig Irene med en liten påminnelse om vad som komma skall
Kommentarer
Trackback