Hjälpmedel - 050224

Har åter botaniserat i floran av böcker med ’utvecklande’ innehåll. Då talar jag om böcker där författaren avser att förse sina medmänniskor med verktyg (som min likafikasinnade uttryckte det) för att kunna ta ansvar för sina val och finna den inre frid vi alla strävar efter – omedvetet eller medvetet.



Jag har läst ett otal antal sådana under de sista 10 åren och plockat till mig lite här och lite där av det jag läst och sedan försökt att använda mig av det i min vardag och i min egen strävan efter att bli en sannare och kärleksfullare människa. Periodvis har jag tyckt mig finna en inre såväl som yttre balans och har mått väldigt bra. Sedan kommer det bakslag och den nyfunna styrkan sätts på prov och flertaliga är de gånger då jag omedvetet har ’trillat tillbaks’ i gamla ingrodda vanor.



När jag efter en sådan utförslöpa tittar tillbaks på den grund jag tyckt mig bygga, ser jag att jag – trots att jag blivit bättre på en sak – har missat något annat. Det finns med andra ord alltid något att förändra och förbättra. En av de senare upptäckterna var min önskan att få min omgivning att tycka att ’min väg’ är den rätta. För mig är den det, men vad har jag för rätt att tycka att min väg är förmer än någon annans?



Nåja, nu är det inte riktigt så illa att jag tycker så. Däremot är jag så lycklig över de insikter jag gjort och den inre frid jag därmed har funnit, att jag gärna vill dela med mig av mina insikter. I och med detta har jag ibland brustit på så sätt att jag oombedd har framfört mina erfarenheter såsom vore de vägar till framgång för alla och envar. Jag har inte avsett att ’pracka på’ någon någonting – jag har mer haft som intention att påvisa en möjlig väg, vilken jag själv haft god erfarenhet av.



Nåja, det om detta. Det var ju den nya boken jag fann här om dagen som jag ville berätta om. Den heter ’Älska livet som det är’ och är skriven av Byron Katie & Stephen Mitchell. Jag har inte kommit längre än till en fjärdedel, men känner att jag kommer att kunna ta till mig denna metod som ett ytterligare verktyg, ett komplement till alla de övriga vägar jag funnit för att lära mig att leva i nuet, övervinna negativa tankemönster och agera på ett medvetet ansvarsfullt sätt – mot mig själv och mina medmänniskor.



Stora ord? Ja – det tycker jag också. Men man måste ju sikta mot månen för att nå till trädtopparna, sägs det J



Är du, liksom jag, intresserad av att hitta de små hjälpmedel vi så väl behöver i vår strävan efter utveckling, så kanske detta är något för dig. Om inte som ’solo-instrument’ så kanske som en fiol i stråkensemblen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback