Kärlek är att välja orden - 05

”Kärlek är att välja orden” – står det på en väggprydnad som jag en gång gav min dotter i present. En annan variant på temat är: ”Kan du inte säga något gott så säg inget alls”.



Men är det verkligen så?



Själv upplevde jag ’tystnad’ som ett straff från min mamma. Hon framhöll alltid att: ”den som har bäst vett tiger” och jag tror idag, som vuxen, att den tystnad jag mötte när hon blev arg på mig, egentligen var ett sätt för henne att hindra sig från att säga något som skulle såra mig eller göra henne ångerfull i efterhand.



”Som de gamla skälla, gläfsa de unga” – och följdriktigt lärde jag mig ganska snart att själv tiga ihjäl min ilska. Jag blev så allvarligt ”skadad” av detta att jag under många år inte kunde bli arg utan att efteråt känna mig totalt misslyckad och elak – även när jag bara ”tänkte” elakt.



Jag blev så hämmad av att inte kunna ge ord åt mina känslor att jag i stället brast i gråt när jag blev riktigt arg – vilket inte hjälpte upp situationen precis. Från faderssidan lärde jag mig att ’tjura’ i stället för att skälla. Den som tjurar uttrycker ju inte heller sina känslor verbalt, så jag har dubbelt påbrå – dubbel påverkan i detta.



Med åren har jag blivit bättre på att sätta ord på mina känslor – och dessutom ser jag idag en utökad innebörd i ordspråket ”Kärlek är att välja orden”.

Visst ska jag välja de ord jag använder. Inte ska jag medvetet säga saker som sårar, är osanna, överdrivna, respektlösa, fördömande eller förringande till en annan person. Däremot anser jag att det är helt OK, ja – med min erfarenhet av motsatsen med mig i bagaget – t o m viktigt, att i ord uttrycka de känslor som stiger inom mig när någon agerar på ett för mig negativt sätt – utan att för den skull fördöma personen i sig.



Detta är ju inget som jag ”uppfunnit” eller ens kommit fram till på egen hand. Detta finns ju att läsa i allehanda böcker om barnuppfostran och relationshantering. Men jag är oerhört tacksam för att jag kommit till insikt om varifrån mina problem med detta kommer och hur jag ska bearbeta och utveckla ett bättre sätt att hantera de situationer där jag reagerar per automatik på ett för mig och omvärlden negativt sätt.



Hmm – nja, kanske omvärlden tycker att det är positivt? Att jag tiger en stund menar jag J.



Att tiga kan ibland vara att visa bättre vett. Särskilt om jag vet att motparten är hetsig, lätt tappar omdömet eller gärna förfaller till ”pajkastning”. Då anser jag att jag gör bäst i att säga min åsikt och sedan inte låta mig lockas in i ytterligare diskussioner utan ta ett steg tillbaks och eventuellt diskutera saken när känslorna svalnat.



Att tiga kan ju givetvis också vara ett faktiskt försök att såra. Där tror jag att det gäller att vara uppriktig och sann mot mig själv. Undlåter jag att ringa, tala med, maila eller på annat sätt kontakta den eller den personen enbart för att jag har behov av att avvakta ett tag? Eller gör jag det för att jag någonstans vet att jag därmed gör honom/henne ledsen eller orolig? En metod som givetvis inte funkar om personen i fråga inte lider av samma ”symptom” som jag.



Tänk så tokigt det kan bli.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback