Tågproblem - 050520
För att slå två flugor i en smäll - tillbringa några timmar tillsammans med mitt barnbarn samtidigt som jag hjälpte min dotter så att hon inte skulle behöva stressa då hon skulle iväg på en helgkurs, hade dottern och jag avtalat att jag skulle åka till Falköping för att möta barnbarnet när han kom från skolan och sedan ”tåga” tillsammans med honom till Göteborg och hans ”pappahelg”.
Dottern, som haft ett kundmöte i Göteborg, ringde en stund före tåget skulle gå och lät mig få veta att hon skulle hinna åka med samma tåg som jag – nätt och jämt. ”Det är Regina-tåget” förtydligade hon. ”Ja, visst” svarade jag och traskade ut på perrongen. I högtalaren ropade en kvinnoröst ut att tåget stod på spår 3. Jag läste på skyltarna och hittade tåget ”Stockholm – Västerås”. Spår 3. OK.
Eftersom jag visste att man inte släppte på resande förrän 15 minuter före avgång blev jag inte speciellt förvånad över att dörrarna var öppna – klockan var nämligen 10 minuter före avgång. Jag spatserade fram till de obokade vagnarna och förundrades något över hur tomt det var. Tänkte dock att det säkert var en tid på dagen då det inte var så många resanden, slog mig ner vid ett bord och plockade upp min nya bok. Lugnt och skönt.
En liten stund senare ringde min mobil. ”Var sitter du någonstans? Nu har jag gått igenom tåget två gånger!” Jag tyckte nog att hon överdrev lite grand för jag hade då inte sett henne. ”Jag sitter i vagnen framför familjevagnen” svarade jag lugnt. ”Familjevagnen! Det finns väl ingen familjevagn på Reginatågen!” Dotterns röst var fylld av uppgivenhet. ”Mamma – du sitter på fel tåg!!” ”Va? Fel tåg? Men hon sa ju spår 3” ”Du sitter ju på Intercity-tåget. Det står på spår 4!”
Samtidigt som detta samtal utspelades grep jag mina tillhörigheter och gjorde mig redo att byta tåg. ”Nu går mitt tåg! Det är det gula! Reginatåget!” Jag tittar ut genom fönstret och ser hur ett gult tåg långsamt lämnar perrongen.
Resten är snabbt berättat:
Åsynen av tåget som försvinner i fjärran med dottern ombord.
En timmas väntan på centralen för att sedan åter gå ombord på det tåg jag så ensam suttit på en timma tidigare. Nu var det fullsatt.
Mötet med en jäktad dotter på Falköpings central och en glatt hojtande dotterson ”Mormor! Du gick på FEL TÅG! Ha, ha, ha. Mamma har berättat!!” Glada leenden på stressade medresenärer.
Ett hastigt adjö till dottern vars tåg kom några minuter efter att mitt anlänt till perrongen.
Byta perrong och kliva på tåget till Göteborg igen.
Vi fick i alla fall en trevlig resa – barnbarnet och jag. Vi spelade yatzy och pratade. När vi närmade oss Göteborg och han sa: ”Mormor, jag önskar jag kunde backa tiden till då vi gick på tåget igen. Då kunde vi vara tillsammans en timma till!” då kände jag att resan verkligen inte varit förgäves ändå. Ett av två möjliga lyckades jag med J Inte att hjälpa dottern, som fick stressa sig halvt fördärvad, men jag fick en stund med mitt hjärtas Prins. Vi kom överens om att det inte fick dröja så länge till nästa gång. Och att vi skulle åka Paddan till sommaren igen. Och gå på Legoland (hoppas vi!)
Dottern, som haft ett kundmöte i Göteborg, ringde en stund före tåget skulle gå och lät mig få veta att hon skulle hinna åka med samma tåg som jag – nätt och jämt. ”Det är Regina-tåget” förtydligade hon. ”Ja, visst” svarade jag och traskade ut på perrongen. I högtalaren ropade en kvinnoröst ut att tåget stod på spår 3. Jag läste på skyltarna och hittade tåget ”Stockholm – Västerås”. Spår 3. OK.
Eftersom jag visste att man inte släppte på resande förrän 15 minuter före avgång blev jag inte speciellt förvånad över att dörrarna var öppna – klockan var nämligen 10 minuter före avgång. Jag spatserade fram till de obokade vagnarna och förundrades något över hur tomt det var. Tänkte dock att det säkert var en tid på dagen då det inte var så många resanden, slog mig ner vid ett bord och plockade upp min nya bok. Lugnt och skönt.
En liten stund senare ringde min mobil. ”Var sitter du någonstans? Nu har jag gått igenom tåget två gånger!” Jag tyckte nog att hon överdrev lite grand för jag hade då inte sett henne. ”Jag sitter i vagnen framför familjevagnen” svarade jag lugnt. ”Familjevagnen! Det finns väl ingen familjevagn på Reginatågen!” Dotterns röst var fylld av uppgivenhet. ”Mamma – du sitter på fel tåg!!” ”Va? Fel tåg? Men hon sa ju spår 3” ”Du sitter ju på Intercity-tåget. Det står på spår 4!”
Samtidigt som detta samtal utspelades grep jag mina tillhörigheter och gjorde mig redo att byta tåg. ”Nu går mitt tåg! Det är det gula! Reginatåget!” Jag tittar ut genom fönstret och ser hur ett gult tåg långsamt lämnar perrongen.
Resten är snabbt berättat:
Åsynen av tåget som försvinner i fjärran med dottern ombord.
En timmas väntan på centralen för att sedan åter gå ombord på det tåg jag så ensam suttit på en timma tidigare. Nu var det fullsatt.
Mötet med en jäktad dotter på Falköpings central och en glatt hojtande dotterson ”Mormor! Du gick på FEL TÅG! Ha, ha, ha. Mamma har berättat!!” Glada leenden på stressade medresenärer.
Ett hastigt adjö till dottern vars tåg kom några minuter efter att mitt anlänt till perrongen.
Byta perrong och kliva på tåget till Göteborg igen.
Vi fick i alla fall en trevlig resa – barnbarnet och jag. Vi spelade yatzy och pratade. När vi närmade oss Göteborg och han sa: ”Mormor, jag önskar jag kunde backa tiden till då vi gick på tåget igen. Då kunde vi vara tillsammans en timma till!” då kände jag att resan verkligen inte varit förgäves ändå. Ett av två möjliga lyckades jag med J Inte att hjälpa dottern, som fick stressa sig halvt fördärvad, men jag fick en stund med mitt hjärtas Prins. Vi kom överens om att det inte fick dröja så länge till nästa gång. Och att vi skulle åka Paddan till sommaren igen. Och gå på Legoland (hoppas vi!)
Kommentarer
Trackback