Du får det du ger - 050219

”Man får det man ger ut” - ”Gör mot andra som du vill att dom ska göra mot dig”



Tänk så enkelt det låter! Att agera med tanke på att det jag ger till andra – leendet till spårvagnsföraren eller kassörskan, hjälp med hissdörren till tanten med rollatorn, en slant i uteliggarens keps – det ger någon annan tillbaks till mig. Inte handlingen utan intentionen då – så klart.



Eller att jag lämnar en ren och snygg tvättstuga efter mig – det är ju sådan jag vill ha den när jag kommer.



Konstigt nog är det ganska lätt att göra de där små enkla positiva grejerna när man har de visdomsorden i minnet. Svårare är det att minnas dom när känslorna drar iväg och lockar mig till att göra ”dumma” grejer.



När jag irriterar mig på mina medtrafikanter – när jag baktalar min väninna – när jag ljuger för någon. Eller när jag hoppar över städningen av tvättstugan för att jag har bråttom.



Jag skärskådar ibland mina motgångar och försöker se varifrån de härstammar. Om butiksbiträdet fräser åt mig – kan jag ha fräst åt någon nyligen? Om någon ljuger för mig – har jag ljugit för någon? Väldigt ofta kan jag se mönstret. Jag kan erinra mig något tillfälle där jag betett mig på ett sätt som motsvarar det jag själv bemöts på – i både gott och ont.



Det är dock inte alltid jag kan hitta något samband i mitt eget beteende och det jag råkar ut för. Kanske är jag helt blind för mina egna brister (eller förtjänster J) eller också kan det vara så att jag har något specifikt att lära av det som inträffar. Det kan vara någon som ger mig en chans att växa; Ger mig tillfälle till att lära mig att säga ifrån eller be om ursäkt t ex.



På detta vis så skapar jag ju faktiskt själv en stor del av min tillvaro. Är jag arg och skäller på allt och alla? – ja, då kan jag ge mig katten på att jag ständigt kommer att ligga i luven på folk av en eller annan orsak. Skvallrar jag och berättar ”hemligheter” eller bättrar på sanningen för att bli mer intressant? – inte får jag bli förvånad om det skvallras och ljugs om mig.



Låtsas jag vara något eller någon jag inte är? – risken är överhängande att någon jag tror eller litar till kommer att visa sig vara bedräglig mot mig. Osv. osv.



”Dömen icke – på det att Ni själva icke må bli dömda” – se där, ytterligare ett känt bibelord i samma anda!



Jag älskar alla dessa gamla ordspråk, talesätt och bibelord. Det finns så mycken livsvisdom och klokhet i dom, så om alla levde i enlighet därmed, så skulle vi inte behöva ha några fängelser.



Men vi har vår frihet att välja – välja att tro att universums lagar inte gäller just mig – eller att jag är en del i helheten och lyder under lagen om orsak och verkan. Personligen väljer jag det sistnämnda även om det inte alltid är helt lätt att hålla i minnet.



Därför har jag blivit ganska så bra på att inte ge tillbaks om någon skadar mig. Jag vet ju att den som medvetet har en intention att göra mig illa på något sätt gör sig själv lika illa.



Däremot så kan jag försöka förmå mig till att ta tillfället i akt och göra något som jag önskar att någon annan gör för mig om jag tappar omdömet någon gång: Förlåta.



Visst låter det enkelt: Gör mot andra som Du vill att de ska göra mot Dig! Det Du ger ut – det får Du tillbaks.



Och ändå så är det så svårt att praktisera – men jag för min del kämpar på, åker på ett bakslag med jämna mellanrum, svär tyst för mig själv – och tar nya tag! Om du väljer att ta till dig dessa tankegångar: Lycka till! Vi kan inte göra mer än vårt bästa – men DET kan vi i alla fall göra - ’S’

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback