barbro

De båda väninnorna strövade sakta längs kajkanten och njöt av sommarsolen och gemenskapen. De hade nyss avslutat en fikastund på utecaféet och ville ta vara på varje stund de hade tillsammans - man och barnfria för några timmar.

"Du," sa den ena och tittade på väninnan. "Jag har funderat över det här med kärlek. Vad är kärlek egentligen? Vad är det för dig? Är det att ge, dela med dig av det sista du har i godispåsen? Är det att ta hand om din gamla mamma? Är det att ställa upp och hjälpa den du älskar?"

Väninnan tittade småleende tillbaks.

"Ja, du - visst är väl allt det där kärlek, men det är väl också personlig läggning? Jag menar - en generös människa delar gärna med sig - även till den hon inte älskar. Att vårda är ju också det en läggning - en del gör det bättre och med inlevelse, andra har lite svårare för det där med blöjbyten på gamlingar och sånt. Och visst är det kärlek att ställa upp för varandra och andra. Men också det kan man ju göra utan att älska personen i fråga.

Jag menar - inte älskar du ditt barn mindre för att du plockar undan det där godiset du köpte i affären och sparar till din egen mysstund framför tv:n på kvällen? Och inte älskar du dina föräldrar mindre för att du är äckelmagad och har svårt för att byta blöjor på dom, när din syster kanske gör det utan problem? Och alla dom som ställer upp för främmande människor som har det svårt av en eller annan anledning - älskar dom dessa personer speciellt mycket? Eller är den som inte ställer upp, kanske har egna tuffa problem att brottas med osv, en "sämre" människa?

Jag ser det mer som att sådana här saker är, dels en personlig läggning - vårdande - generös - slåss på barrikaderna för de svagare osv - men också en medmänsklig kärlekshandling. För visst ligger det kärlek bakom - det tycker jag inte man kan säga annat, men den där kärleken som du talar om -nej, den tycker jag inte man kan mäta i dom exemplen."

"Nej, jag ser hur du tänker. Kanske man ska vända på det då. Är det brist på kärlek när man ljuger, bedrar, manipulerar, spelar spel osv? Är det ett mått på kärlek? Eller avsaknad av, rättare sagt."

"Hm" - nu var de båda kvinnorna helt uppe i sin diskussion, de slog sig ner på en solvarm träbrygga och lät benen dingla ner mot vattnet under dom.

Den andra kvinnan försvann bort i ett hemligt minne av en affär hon haft med en arbetskamrat - en stormig natt på en konferens, sedan var hon botad och ångerköpt. Hon beslutade sig för att aldrig berätta för någon om vad hon gjort - inte ens för väninnan.

"Hallå - var tog du vägen? Jag sa just att detta att medvetet göra något, säga något som man vet sårar den andre, att manipulera - visst är väl det brist på kärlek. Det tycker i alla fall jag."

Med sin otrohet i minnet svarade den andra:

"Nej, jag tycker nog inte att det är det. Visst kan man hamna i situationer där man trixar lite för att inte mista den man älskar. Älskar du mindre då? Sedan det där med att medvetet skada - ja, det är ju ett kärlekslöst handlande - utan tvivel, men betyder det att du inte älskar den andre? Åter tycker jag att det är våra olika personligheter och behov som styr vårt agerande. Är du kontrollerande till din läggning så försöker du ta kontroll i relationen. Vi är givetvis överens om att det inte är ett bra sätt att hantera sina problem på, men visar det på bristande kärlek? Nej, jag tycker nog att man ska se på själva agerandet och bedöma det ur synpunkten 'kärleksfullt' eller 'inte kärleksfullt'.

Det enda jag kan tänka mig som visar verklig kärlek är förlåtelse och stöd."

Väninnan såg ut att ha lite problem med att följa med i tankekedjan - hon var tyst en stund och funderade över vad som sagts.

"Har du tänkt på en sak?" sa hon sedan. "Efter vad jag förstår av det jag fått mig berättat och själv upplevt, så är det just kärlek och stöd vi får av våra vänner och anhöriga som gått över till andra sidan!"

"Ja, det har du rätt i. Men de gör inte våra val och de försöker inte styra, de ger råd i den mån det ingår i planen, men annars låter de oss både välja och ta konsekvenserna. Men trots att vi ibland barkar käpprätt in i skogen med våra val, så visar de inget fördömande utan försöker i stället att stödja oss där vi är."

"Ja, DET är kärlek, det"

Kärleken ÄR ....