På badhuset - 050122
Idag har jag varit och badat på en kommunal badinrättning. Det är något jag inte gjort på många år och det skulle snart visa sig att en hel del blivit ändrat sedan jag sist var där. Det var tur att jag hade barnbarnet med mig och att hans mamma hade en något färskare bild av hur badandet går till idag.
Förr: – handdukar och badkläder fanns att hyra – schampo och tvål fanns till salu – varje skåp var försett med lås till vilket en nyckel lämnades ut vid incheckningen.
Idag: – ingen handduk att hyra (tur att dottern sänt med handduk till barnbarnet – TACK!) inte badkläder heller, fick jag höra – Schampo och tvål? Möjligt att det fanns, men det hade jag med mig själv - Lås? Jodå, det såldes lås à 30 kr st, om man nu ville låsa in sina grejer. Och det ville man ju.
En styck (OBS EN styck) hårtork fanns att tillgå i damernas omklädningsavdelning.
Istället för lås och gummiband i olika färger, vilka talade om hur länge man fick bada, fick vi idag en slags klocka, vilken skulle tryckas mot någon form av avläsare och så skulle ”sesam” öppna sig.
Jodå – när jag skulle gå in funkade min klocka. Barnbarnet blev stående på utsidan. Hjälp från incheckningen och byte av klocka. Vid utgåendet kom barnbarnet lyckligt och väl på utsidan spärren, mormor blev fast på insidan. HJÄLP incheckningen! Vänlig ung dam kom och pekade på skylten på spärren, på vilken det stod att läsa att om det inte funkade så skulle man plocka upp klockan (vilken i första försöket lagts ner i ett hål i spärren för vidare befordran till uppsamlingsplats för använda klockor) som spottats ut i ett litet fack nere vid knäna och göra om proceduren från början.
Mormor muttrade om krångliga idéer och blev upplyst om att det fungerade alldeles utmärkt, bara man läste på skyltarna hur man skulle göra. ’suck’ – där fick jag så jag teg.
I övrigt var det en positiv upplevelse. Det fanns vattenleksaker att låna och ungar och ungdomar hade roligt med flytande båtar och ormar och allt vad det var. Själv hade jag stor glädje av en fyrkantig flytgrej, vilken gav mig extra trygghet när jag sam omkring i vattnet nedanför trampolinen där barnbarnet kastade sig i vattnet medels magplask varvat med riktigt tjusiga dykningar.
En och en halv timma var vi i vattnet och jag kände mig som ett russin när vi väl bestämde – ja, JAG väl bestämde att det fick vara nog. Då hade jag – till barnbarnets stora förtjusning – varit på väg att tappa överdelen till nyinköpta bikinin och glömt att jag hade glasögon på mig och blev helt blind när jag hamnade under vattnet. Glasögon var inte heller något jag hade sist jag var på simhall nämligen J
Nu har barnbarnet slocknat med boken om månraketer på bröstet. Klockan står på ringning till sju i morgon bitti då det blir barnprogram som inte får missas. Men det är stränga order på att inte väcka mormor före klockan åtta förstås.
I morgon ska farmor, mormor och barnbarnet besöka Universeum. Det blir en heldag att se fram emot.
Förr: – handdukar och badkläder fanns att hyra – schampo och tvål fanns till salu – varje skåp var försett med lås till vilket en nyckel lämnades ut vid incheckningen.
Idag: – ingen handduk att hyra (tur att dottern sänt med handduk till barnbarnet – TACK!) inte badkläder heller, fick jag höra – Schampo och tvål? Möjligt att det fanns, men det hade jag med mig själv - Lås? Jodå, det såldes lås à 30 kr st, om man nu ville låsa in sina grejer. Och det ville man ju.
En styck (OBS EN styck) hårtork fanns att tillgå i damernas omklädningsavdelning.
Istället för lås och gummiband i olika färger, vilka talade om hur länge man fick bada, fick vi idag en slags klocka, vilken skulle tryckas mot någon form av avläsare och så skulle ”sesam” öppna sig.
Jodå – när jag skulle gå in funkade min klocka. Barnbarnet blev stående på utsidan. Hjälp från incheckningen och byte av klocka. Vid utgåendet kom barnbarnet lyckligt och väl på utsidan spärren, mormor blev fast på insidan. HJÄLP incheckningen! Vänlig ung dam kom och pekade på skylten på spärren, på vilken det stod att läsa att om det inte funkade så skulle man plocka upp klockan (vilken i första försöket lagts ner i ett hål i spärren för vidare befordran till uppsamlingsplats för använda klockor) som spottats ut i ett litet fack nere vid knäna och göra om proceduren från början.
Mormor muttrade om krångliga idéer och blev upplyst om att det fungerade alldeles utmärkt, bara man läste på skyltarna hur man skulle göra. ’suck’ – där fick jag så jag teg.
I övrigt var det en positiv upplevelse. Det fanns vattenleksaker att låna och ungar och ungdomar hade roligt med flytande båtar och ormar och allt vad det var. Själv hade jag stor glädje av en fyrkantig flytgrej, vilken gav mig extra trygghet när jag sam omkring i vattnet nedanför trampolinen där barnbarnet kastade sig i vattnet medels magplask varvat med riktigt tjusiga dykningar.
En och en halv timma var vi i vattnet och jag kände mig som ett russin när vi väl bestämde – ja, JAG väl bestämde att det fick vara nog. Då hade jag – till barnbarnets stora förtjusning – varit på väg att tappa överdelen till nyinköpta bikinin och glömt att jag hade glasögon på mig och blev helt blind när jag hamnade under vattnet. Glasögon var inte heller något jag hade sist jag var på simhall nämligen J
Nu har barnbarnet slocknat med boken om månraketer på bröstet. Klockan står på ringning till sju i morgon bitti då det blir barnprogram som inte får missas. Men det är stränga order på att inte väcka mormor före klockan åtta förstås.
I morgon ska farmor, mormor och barnbarnet besöka Universeum. Det blir en heldag att se fram emot.
Kommentarer
Trackback