Toppar och dalar - 05
Svackor är välbekanta för oss alla.
Ena dagen mår jag toppen – allt flyter min väg – inga motgångar känns stora.
Helt plötsligt så börjar tankarna gå i andra banor.
Det jobb (skola eller kurs) som för några dagar sedan kändes inspirerande och lyftande är helt plötsligt en börda att gå till. Tiden är lång och dagen vill aldrig ta slut.
Den där spänningen jag kände av i nacken när jag satt vid datorn och snabbt kurerade med lite axelrullningar och avspänningsövningar värker idag så att jag är övertygad om att det blivit kroniskt.
Ekonomin som kändes helt under kontroll – varje krona var räknad och funnen tillräcklig för mina behov den närmaste tiden – ter sig helt plötsligt som en pengapåse med hål i botten där kronorna rinner ut utan att jag kan påverka det – och inga kommer det in heller.
Ja – verkligt eller inbillat så är svackorna de där stunderna, dagarna eller längre perioderna då jag inte kan se något positivt, någon möjlighet i vare sig nutiden eller framtiden. Det är då jag struntar i om jag lägger på mig några extrakilon och stoppar munnen full av godis eller annat gott som tröstar för stunden. Det är då jag ”vet” att alla människor tycker att jag är knäpp och inte vill umgås med mig. Det är då jag köper den där väskan som jag verkligen inte behöver eller också sitter jag framför datorn och spelar ”spindelharpan” och låter monotonin döva tankarna.
Och helt plötsligt – vem vet hur! – så ser jag ljuset i tunneln igen.
Då börjar jag plötsligt att se möjligheterna som tidigare skymdes av mina tvivel och min känsla av otillräcklighet och oförmåga. Det är då lusten till förändring gör sig gällande och jag kan plötsligt le mot min spegelbild och mot hela min omvärld igen. Jag känner hur livsglädjen börjar sjuda i kroppen och plötsligt ser jag också mina vänner som funnits där hela tiden – dolda av de draperier bakom vilka jag dolt mig med min rädsla.
Idéer och planer föds och tar form. Inspirationen infinner sig och jag är åter på väg mot nya eller nygamla mål.
Svackan är början till backen upp mot toppen! Utan svackor fanns det inga toppar! Är inte livet underbart
Ena dagen mår jag toppen – allt flyter min väg – inga motgångar känns stora.
Helt plötsligt så börjar tankarna gå i andra banor.
Det jobb (skola eller kurs) som för några dagar sedan kändes inspirerande och lyftande är helt plötsligt en börda att gå till. Tiden är lång och dagen vill aldrig ta slut.
Den där spänningen jag kände av i nacken när jag satt vid datorn och snabbt kurerade med lite axelrullningar och avspänningsövningar värker idag så att jag är övertygad om att det blivit kroniskt.
Ekonomin som kändes helt under kontroll – varje krona var räknad och funnen tillräcklig för mina behov den närmaste tiden – ter sig helt plötsligt som en pengapåse med hål i botten där kronorna rinner ut utan att jag kan påverka det – och inga kommer det in heller.
Ja – verkligt eller inbillat så är svackorna de där stunderna, dagarna eller längre perioderna då jag inte kan se något positivt, någon möjlighet i vare sig nutiden eller framtiden. Det är då jag struntar i om jag lägger på mig några extrakilon och stoppar munnen full av godis eller annat gott som tröstar för stunden. Det är då jag ”vet” att alla människor tycker att jag är knäpp och inte vill umgås med mig. Det är då jag köper den där väskan som jag verkligen inte behöver eller också sitter jag framför datorn och spelar ”spindelharpan” och låter monotonin döva tankarna.
Och helt plötsligt – vem vet hur! – så ser jag ljuset i tunneln igen.
Då börjar jag plötsligt att se möjligheterna som tidigare skymdes av mina tvivel och min känsla av otillräcklighet och oförmåga. Det är då lusten till förändring gör sig gällande och jag kan plötsligt le mot min spegelbild och mot hela min omvärld igen. Jag känner hur livsglädjen börjar sjuda i kroppen och plötsligt ser jag också mina vänner som funnits där hela tiden – dolda av de draperier bakom vilka jag dolt mig med min rädsla.
Idéer och planer föds och tar form. Inspirationen infinner sig och jag är åter på väg mot nya eller nygamla mål.
Svackan är början till backen upp mot toppen! Utan svackor fanns det inga toppar! Är inte livet underbart
Kommentarer
Trackback