Vad händer?
I går efterlyste min dotter i sin blogg lite uppdateringar i andra bloggar som hon brukar besöka. Hon kallade dom sina favoritbloggar - och jag kör hårt på att jag räknas in bland dom :-).
Jag blev givetvis träffad - det är långt mellan gångerna nu. Och vad ska jag "blogga" om då? Tja - varför inte en liten uppdatering av vad som hänt i mitt liv det senaste.
För ett år sedan var jag arbetslös. Idag har jag en fast 75%-ig tjänst som en av sex kassaledare på ett byggvaruhus i sta'n.
Året har inneburit en stor omställning rent socialt. Med många sena kvällar och varannan arbetshelg så blir det inte mycket tid över att umgås med de vänner jag så gärna träffar en stund för en fika och en pratstund. Och inte heller vill tiden räcka till för barn och barnbarn.
Det är de stora förlusterna i mitt liv. Orken räcker liksom inte till för att både jobba och vara social som jag kunde tidigare. Som grädde på moset så åtog jag mig - medan jag fortfarande var arbetssökande - att bli kassör i en ideell förening (SSG - kollar ni min hemsida, så har ni inte missat det). Det är inget betungande arbete men tar ändå en del av den fritid som blivit allt mindre och mindre.
Nu låter jag som en gnällis. Och det är jag så klart när det gäller den sektorn i mitt liv. Däremot har det plötsligt blivit roligt att jobba igen. Efter att ha stått i en kassa i 11 månader så har jag nu fått lite andra arbetsuppgifter, rörligare tillvaro och mer stimulerande för hjärnkontoret.
Mina stressrelaterade symptom: Att inte kunna göra flera saker på en gång, att känna mig stressad när jag bokat in mer än en sak i almanackan på min lediga dag osv - avtar mer och mer. Orken, lusten och kraften återkommer sakta men säkert.
Där ser man hur viktigt det är att man trivs med sin tillvaro. Inte förrän det nu är över så inser jag hur dåligt jag mått det här året som gått. Jag tänker med medkänsla på alla dom, som tillbringar hela sina liv med yrken som de egentligen inte är lämpade för eller har intresse av.
Jag har full förståelse för att försörjningen ibland är den som får avgöra det man ägnar sig åt. Men viktigt är det då att man - medan man utför något "själsdödande" - samtidigt söker efter en öppning till det som man kan känna glädje och inspiration av.
Tankens kraft? Läst det i mina bloggar och dagboksanteckningar förut? Jodå - är fortfarande helt övertygad om att vi med hjälp av den skapar våra egna liv. Eller avgör hur vi möter de prövningar vi ändå måste gå igenom. För att inte tala om dom som vi skapar oss själva genom negativa tankemönster om oss själva.
Men nu är jag inne på predikaravdelningen igen. Den hoppar vi över - nu ska vi njuta av att våren äntligen är på väg. Snön lyser i små vita fläckar mellan träden utanför mitt fönster - men gator och trottoarer är rena (om vi bortser från högar med grus från fastighetsskötarens försök att betvinga halkan under vintern) och vårtecknen forsar in till våra tidningar.
Ha en riktigt skön vår.
Kram
Jag blev givetvis träffad - det är långt mellan gångerna nu. Och vad ska jag "blogga" om då? Tja - varför inte en liten uppdatering av vad som hänt i mitt liv det senaste.
För ett år sedan var jag arbetslös. Idag har jag en fast 75%-ig tjänst som en av sex kassaledare på ett byggvaruhus i sta'n.
Året har inneburit en stor omställning rent socialt. Med många sena kvällar och varannan arbetshelg så blir det inte mycket tid över att umgås med de vänner jag så gärna träffar en stund för en fika och en pratstund. Och inte heller vill tiden räcka till för barn och barnbarn.
Det är de stora förlusterna i mitt liv. Orken räcker liksom inte till för att både jobba och vara social som jag kunde tidigare. Som grädde på moset så åtog jag mig - medan jag fortfarande var arbetssökande - att bli kassör i en ideell förening (SSG - kollar ni min hemsida, så har ni inte missat det). Det är inget betungande arbete men tar ändå en del av den fritid som blivit allt mindre och mindre.
Nu låter jag som en gnällis. Och det är jag så klart när det gäller den sektorn i mitt liv. Däremot har det plötsligt blivit roligt att jobba igen. Efter att ha stått i en kassa i 11 månader så har jag nu fått lite andra arbetsuppgifter, rörligare tillvaro och mer stimulerande för hjärnkontoret.
Mina stressrelaterade symptom: Att inte kunna göra flera saker på en gång, att känna mig stressad när jag bokat in mer än en sak i almanackan på min lediga dag osv - avtar mer och mer. Orken, lusten och kraften återkommer sakta men säkert.
Där ser man hur viktigt det är att man trivs med sin tillvaro. Inte förrän det nu är över så inser jag hur dåligt jag mått det här året som gått. Jag tänker med medkänsla på alla dom, som tillbringar hela sina liv med yrken som de egentligen inte är lämpade för eller har intresse av.
Jag har full förståelse för att försörjningen ibland är den som får avgöra det man ägnar sig åt. Men viktigt är det då att man - medan man utför något "själsdödande" - samtidigt söker efter en öppning till det som man kan känna glädje och inspiration av.
Tankens kraft? Läst det i mina bloggar och dagboksanteckningar förut? Jodå - är fortfarande helt övertygad om att vi med hjälp av den skapar våra egna liv. Eller avgör hur vi möter de prövningar vi ändå måste gå igenom. För att inte tala om dom som vi skapar oss själva genom negativa tankemönster om oss själva.
Men nu är jag inne på predikaravdelningen igen. Den hoppar vi över - nu ska vi njuta av att våren äntligen är på väg. Snön lyser i små vita fläckar mellan träden utanför mitt fönster - men gator och trottoarer är rena (om vi bortser från högar med grus från fastighetsskötarens försök att betvinga halkan under vintern) och vårtecknen forsar in till våra tidningar.
Ha en riktigt skön vår.
Kram
Kommentarer
Postat av: Anne
Jag läser, jag läser :D
Trackback