Förändring

Min likafikasinnade och jag strålade samman efter låååångt uppehåll - tack min vän för ett par trevliga timmar - och som vanligt vandrade diskussionen mellan det ytligaste ytliga (min frisyr - eller brist på - t ex) och det djupaste djupa.

Bl a så nuddade vi vid hur våra negativa förväntningar formades av tidigare erfarenheter.

Ett okomplicerat exempel: När en ungdom "vet" att föräldarna kommer att säga nej till hemkomst kl si eller så en onsdag, så baseras detta 9 ggr av 10 på tidigare erfarenhet av föräldrarnas gränser.

Det är när tonåringen förutsätter att det kommer att fortsätta att vara nej - oavsett situationen - som frustrationen kommer: "Ingen idé att jag ens frågar - dom säger ändå nej" - och så tjurar hon ihop inför denna negativa förväntan. I själva verket kan ju föräldrarna ha enats om att hon just vid detta tillfället skulle få stanna ute en timma till.

På detta vis tillåter vi våra negativa erfarenheter att styra vårt handlande i mångt och mycket. Och det med rätta i många fall - det är ju av misstagen man lär.

Fel blir det först när vi därmed sätter gränser för andras möjlighet till förändring och på så vis också låser oss själva i ett gammalt mönster.

"Jag gör inte si för då gör han så, det vet jag."
"Hon kommer att bli jättesur när jag talar om att..."

Tänk vilken energi vi lägger ner på att i förväg reagera på förväntade reaktioner/aktioner från andra. Och så förvånade vi stundtals blir över att personen i fråga inte alls tyckte, tänkte, sade, gjorde som vi trott.

En liten aha-upplevelse - och ytterligare en förändring att sträva efter för min del:

Förutsätt inte att gamla mönster är oföränderliga.
Ge mina medmänniskor en chans att överraska mig.
Var inte rädd för ett nej eller annan form av negativ reaktion - det kan ge mig flera valmöjligheter och större handlingsfrihet än om jag i förväg bestämmer mig för hur svaret/reaktionen blir.
Genom att släppa negativa förväntningar kan jag ge mig själv gåvan att inte oroa mig, tjura, vara förbittrad eller frustrerad i förväg eller kanske t o m helt i onödan.


Så där - nu vart det satt på pränt - alla flygande tankar. Hoppas det blev något begripligt av det hela :-D

Det har varit dåligt med bloggfunderandet, reflekterandet och djuplodandet en längre tid nu. Lusten och orken har saknats - därför känns det roligt när inspirationen väcks till liv igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback