Godtrogen?
Igår "chattade" jag med en väninna på msn. Vi kom då att tala om en händelse som skett i vår närhet.
Vår spontana reaktion var: "Det måste så klart vara ett missförstånd, en missuppfattning bakom det hela" - men någon annan hade uttryckt en tanke om att det inträffade var en medveten handling.
Väninnan skrev: "Det kanske bara är du och jag som är godtrogna?" Min replik kom utan eftertanke: "Jag kallar det inte godtrogen - jag kallar det ickedömande."
Efteråt har jag haft tid att fundera på just detta - skillnaden mellan att vara godtrogen och "ickedömande".
Jag har vid ett flertal tillfällen fått höra just detta omdöme - godtrogen och snäll - om mig. Senast på jobbet, då jag vid ett tillfälle hellre friade än fällde en anställd innan hon faktiskt gjort sig skyldig till lögn. Sedan visade det sig att de andra haft "rätt" och deras glädje över detta var givetvis stor :-) Då fick jag veta att jag var: "så snäll och trodde alla om gott"
Faktum är att så inte är fallet. Jag är fullt medveten om möjligheterna att andra fullt medvetet både ljuger, bedrar och utnyttjar. Men jag väljer att avvakta med "domen" till dess att jag "vet" att så är fallet. Och DÅ kan jag fördöma deras handling. Men då kommer min nästa "svaghet" in - enligt omgivningens sätt att se.
Jag ser ofta - eller försöker åtminstone att se - orsaken till att de handlar som de gör. För mig är det inget försvar - bara en förklaring, som man brukar uttrycka det. Detta uppfattas ofta som att jag ursäktar själva handlingen och åter kommer stämpeln: "snäll och godtrogen" = "dum"
OK - nu för tiden bryr jag mig inte så mycket om att bli betraktad så. Jag vet ju vad jag själv mår bra av och att hänge mig åt ilska och bitterhet mot andra människor hör definitivt inte till de sakerna.
Därmed inte sagt att jag är befriad från fördömande tankar. De som känner mig väl vet att jag har ganska så lätt att kritisera och att jag blir ganska irriterad på mig själv när jag kommer på mig med sådana tankar - för att inte tala om när jag gör kritiska eller fördömande uttalanden.
Därför är detta ett medvetet ställningstagande, en medveten kamp från min sida för att övervinna just dessa negativa spiraler som det ofta blir när man är kritisk och fördömande gentemot sina medmänniskor.
Call me stupid *s*
Vår spontana reaktion var: "Det måste så klart vara ett missförstånd, en missuppfattning bakom det hela" - men någon annan hade uttryckt en tanke om att det inträffade var en medveten handling.
Väninnan skrev: "Det kanske bara är du och jag som är godtrogna?" Min replik kom utan eftertanke: "Jag kallar det inte godtrogen - jag kallar det ickedömande."
Efteråt har jag haft tid att fundera på just detta - skillnaden mellan att vara godtrogen och "ickedömande".
Jag har vid ett flertal tillfällen fått höra just detta omdöme - godtrogen och snäll - om mig. Senast på jobbet, då jag vid ett tillfälle hellre friade än fällde en anställd innan hon faktiskt gjort sig skyldig till lögn. Sedan visade det sig att de andra haft "rätt" och deras glädje över detta var givetvis stor :-) Då fick jag veta att jag var: "så snäll och trodde alla om gott"
Faktum är att så inte är fallet. Jag är fullt medveten om möjligheterna att andra fullt medvetet både ljuger, bedrar och utnyttjar. Men jag väljer att avvakta med "domen" till dess att jag "vet" att så är fallet. Och DÅ kan jag fördöma deras handling. Men då kommer min nästa "svaghet" in - enligt omgivningens sätt att se.
Jag ser ofta - eller försöker åtminstone att se - orsaken till att de handlar som de gör. För mig är det inget försvar - bara en förklaring, som man brukar uttrycka det. Detta uppfattas ofta som att jag ursäktar själva handlingen och åter kommer stämpeln: "snäll och godtrogen" = "dum"
OK - nu för tiden bryr jag mig inte så mycket om att bli betraktad så. Jag vet ju vad jag själv mår bra av och att hänge mig åt ilska och bitterhet mot andra människor hör definitivt inte till de sakerna.
Därmed inte sagt att jag är befriad från fördömande tankar. De som känner mig väl vet att jag har ganska så lätt att kritisera och att jag blir ganska irriterad på mig själv när jag kommer på mig med sådana tankar - för att inte tala om när jag gör kritiska eller fördömande uttalanden.
Därför är detta ett medvetet ställningstagande, en medveten kamp från min sida för att övervinna just dessa negativa spiraler som det ofta blir när man är kritisk och fördömande gentemot sina medmänniskor.
Call me stupid *s*
Kommentarer
Postat av: Sylvia
Oh vad jag känner igen mig.
Jag känner ofta att jag sticker ut när jag inte oreserverat stämmer in i andras fördömande eller klagolåt. Men som du så riktigt säger - jag vet vad jag mår bra av och följer den linjen så gott det går. I mina låga perioder kan jag dock falla ner i detta mönster, men kommer ganska snart på vad jag håller på med och försöker medvetet ändra inriktning på tankarna. Visst kan vi disciplinera våra tankar - det är vi som styr dem.
Trackback