IBS - tips
Fick ett tips om en sida för oss med IBS och har just vait inne och kikat på den. Blev medlem per omgående och har tillbringat en lång stund med att läsa i Forum och kika runt lite. Verkar seriös och kan säkert vara en god hjälp för dom av oss som behöver lufta (hmmmm) våra IBS-besvär med likadrabbade.
Här kommer länken: http://www.ibsforum.se/index.php
Kanske ses vi där?
Här kommer länken: http://www.ibsforum.se/index.php
Kanske ses vi där?
IBS - igen
Tack ni som hört av er med kommentarer till mina funderingar kring IBS:n. Kan meddela att vi är fler som också lider av yrsel i kombination till våra tarmproblem.
Kom att tänka på en sak som hjälpt mig många gånger under årens lopp: SILICOL. Finns att köpa i hälsokosten eller i matvaruaffärer med hälsokostdiskar.
Det är en flytande gel som man äter med sked eller upprörd i lite vatten. Följer man doseringen så brukar man få snabbt resultat - om det är så att den passar just din form av IBS. Över- eller underdosera inte. Och var noga med att inte "dricka" direkt ur flaskan då det då snabbt kan bli bakterier i gelen och den blir fördärvad. Öppnad förvaras den i kylskåp.
Kramar till er alla.
Kom att tänka på en sak som hjälpt mig många gånger under årens lopp: SILICOL. Finns att köpa i hälsokosten eller i matvaruaffärer med hälsokostdiskar.
Det är en flytande gel som man äter med sked eller upprörd i lite vatten. Följer man doseringen så brukar man få snabbt resultat - om det är så att den passar just din form av IBS. Över- eller underdosera inte. Och var noga med att inte "dricka" direkt ur flaskan då det då snabbt kan bli bakterier i gelen och den blir fördärvad. Öppnad förvaras den i kylskåp.
Kramar till er alla.
Att leva med IBS - II
Jag har fått ett par kommentarer i min blogg om IBS, vilka föranleder mig att åter - med bubblande mage och värk över mellangärdet - ta till "pennan" i ämnet.
Om igen har jag fått belägg för de insikter jag gjort när det gäller min egen IBS. Lever just nu i en situation, där jag trivs och vill vara, men där idyllen "störs" av sådant jag känner att jag inte kan påverka direkt eller som jag inte kan finna rätta sättet att hantera.
Detta skapar en inre negativ stress (får snart hitta på ett bra ord för det där, det låter så pompöst på något sätt) som min mage genast reagerar för. Ungefär som hos en frisk person som får "desirée och pottanfall" av nervositet inför en examen eller något annat stort som är viktigt att uträtta väl, är betydelsefullt och inte ingår i den personens vardag i övrigt.
IBS-magar reagerar inte alltid med bara bubbel, pys och rinn eller stopp. De finns i alla möjliga olika varianter: med värk, utan värk, med yrsel, trötthet, håglöshet, nedstämdhet, missmod, äckelkänsla mot den egna kroppen osv. Allt sammantaget väldigt handikappande för den drabbade.
Själv är jag "lindrigt" drabbad så till vida att mina symptom mest är värk på olika ställen - och den trötthet det medför då oron inställer sig och tanken att "nu" - "nu" är det nog något helt annat och mer livshotande än IBS:n. Fastän jag VET att jag upplevt precis lika svåra smärtor vid tidigare tillfällen och helt plötsligt vaknat med en värkfri och fullt fungerande tarm igen.
För mig gäller det alltså nu att åter göra en djupdykning i mitt inre för att se hur och när jag reagerar/inte reagerar. Varför min kropp tar sin tillflykt till IBS-symptomen.
Usch - och just nu som jag inte har den minsta lust att penetrera mig själv. Suck.
Kanske det just det som är felet. Att jag lever så i agerandet i skeendet att jag glömmer eftertanken, stillheten och stunden för bara mig? Ja - där kom det en liten tanke helt automatiskt medan jag skriver. Inga nyheter med andra ord - bara en liten påminnelse om det jag redan vet. Att man aldrig "lär sig" på riktigt - gör vetskapen till en del i vardagen. Men, det är klart - hade jag den förmågan så hade jag heller aldrig drabbats av IBS :-D
Nu kallar verkligheten igen - dammsugaren ska fram, det ska handlas och det ska lagas mat. Främmat på G. Roligt, inspirerande och givande främmat - men en ytterligare påbackning till "dins" (den inre negativa stressen är härmed kristnad med en förkortning!) Och varför "dins" i detta sammanhang då? Jo, jag är ju uppfostrad med att det ska vara toppstädat, man ska kunna äta maten direkt från det rena golvet, fönstren ska gnistra i solljuset (inte av randiga saltvindsavsättningar blandat med avgasrester från bilarna som mina gör) och maten ska vara perfekt i smak och utseende.
Min vardagsstädning är icke. Åtminstone inte med min mammas mått mätt. Därför blir det storstädning för att leva upp till "dins" krav. Och tiden går och här sitter jag och skriver i stället för att sätta fart. Ganska typiskt mig och ytterligare en orsak för min kropp att skrika högt med IBS-vrål. Jag gör det jag tycker är roligt, men har dåligt samvete för det då herrarna "Ågren" och "Luther" säger annat. Nämligen att jag ska göra det som de kräver av mig.
Ni känner väl Jante, Luther och Ågren? Det är de där små gubbarna som sitter en på var axel och den tredje på skallen på oss och viskar om alla små måsten och borden som görs, inte görs och borde gjorts. De är IBS:arnas trognaste "vänner". Bärandes på dom så behöver vi inga fiender.
Må väl i vårsolen alla IBS:are. Sopa bort gubbarna och "dins"-en. Till attack mot IBS-symptom och fram för "pins"-en (positiv inre stress).
Kram till er alla
Om igen har jag fått belägg för de insikter jag gjort när det gäller min egen IBS. Lever just nu i en situation, där jag trivs och vill vara, men där idyllen "störs" av sådant jag känner att jag inte kan påverka direkt eller som jag inte kan finna rätta sättet att hantera.
Detta skapar en inre negativ stress (får snart hitta på ett bra ord för det där, det låter så pompöst på något sätt) som min mage genast reagerar för. Ungefär som hos en frisk person som får "desirée och pottanfall" av nervositet inför en examen eller något annat stort som är viktigt att uträtta väl, är betydelsefullt och inte ingår i den personens vardag i övrigt.
IBS-magar reagerar inte alltid med bara bubbel, pys och rinn eller stopp. De finns i alla möjliga olika varianter: med värk, utan värk, med yrsel, trötthet, håglöshet, nedstämdhet, missmod, äckelkänsla mot den egna kroppen osv. Allt sammantaget väldigt handikappande för den drabbade.
Själv är jag "lindrigt" drabbad så till vida att mina symptom mest är värk på olika ställen - och den trötthet det medför då oron inställer sig och tanken att "nu" - "nu" är det nog något helt annat och mer livshotande än IBS:n. Fastän jag VET att jag upplevt precis lika svåra smärtor vid tidigare tillfällen och helt plötsligt vaknat med en värkfri och fullt fungerande tarm igen.
För mig gäller det alltså nu att åter göra en djupdykning i mitt inre för att se hur och när jag reagerar/inte reagerar. Varför min kropp tar sin tillflykt till IBS-symptomen.
Usch - och just nu som jag inte har den minsta lust att penetrera mig själv. Suck.
Kanske det just det som är felet. Att jag lever så i agerandet i skeendet att jag glömmer eftertanken, stillheten och stunden för bara mig? Ja - där kom det en liten tanke helt automatiskt medan jag skriver. Inga nyheter med andra ord - bara en liten påminnelse om det jag redan vet. Att man aldrig "lär sig" på riktigt - gör vetskapen till en del i vardagen. Men, det är klart - hade jag den förmågan så hade jag heller aldrig drabbats av IBS :-D
Nu kallar verkligheten igen - dammsugaren ska fram, det ska handlas och det ska lagas mat. Främmat på G. Roligt, inspirerande och givande främmat - men en ytterligare påbackning till "dins" (den inre negativa stressen är härmed kristnad med en förkortning!) Och varför "dins" i detta sammanhang då? Jo, jag är ju uppfostrad med att det ska vara toppstädat, man ska kunna äta maten direkt från det rena golvet, fönstren ska gnistra i solljuset (inte av randiga saltvindsavsättningar blandat med avgasrester från bilarna som mina gör) och maten ska vara perfekt i smak och utseende.
Min vardagsstädning är icke. Åtminstone inte med min mammas mått mätt. Därför blir det storstädning för att leva upp till "dins" krav. Och tiden går och här sitter jag och skriver i stället för att sätta fart. Ganska typiskt mig och ytterligare en orsak för min kropp att skrika högt med IBS-vrål. Jag gör det jag tycker är roligt, men har dåligt samvete för det då herrarna "Ågren" och "Luther" säger annat. Nämligen att jag ska göra det som de kräver av mig.
Ni känner väl Jante, Luther och Ågren? Det är de där små gubbarna som sitter en på var axel och den tredje på skallen på oss och viskar om alla små måsten och borden som görs, inte görs och borde gjorts. De är IBS:arnas trognaste "vänner". Bärandes på dom så behöver vi inga fiender.
Må väl i vårsolen alla IBS:are. Sopa bort gubbarna och "dins"-en. Till attack mot IBS-symptom och fram för "pins"-en (positiv inre stress).
Kram till er alla