Vintertankar
Ja, så är då vintern här till sist. Utanför fönstret ligger snön som ett lätt täcke över marken, på bilarna och på trädens grenar.
Jag sitter vid min dator innanför fönstret, där en "jewel-orchidé" sträcker sig mot taket med sin klase av små vita blommor, ett litet vattenfall porlar i en fusksten, jordnötsplantan har ännu inte bestämt sig för om den vill överleva eller inte och det gamla strykjärnet från AD står uppställt här i brist på annan förvaringsplats. Elementet värmer skönt och det är flera timmar innan jag måste iväg till jobbet.
Jobbet ja - det förhatliga, det föränderliga, det enformiga, det roliga, det .... - många känslor ryms och turas om att stiga fram som primära. Långa tider har gått då jag känt motvilja och avsky mot att gå dit - just nu känns det helt OK. Roligt med allt julpynt. Än så länge är kunderna glada och tycker det är kul att handla julklappar och annat pynt till egna hemmet. Ingen är speciellt stressad men kundtillstömningen är god - på helgen t o m väldigt god. Jobbar sent hela veckan (förutom min SSG-dag som är sen ändå med medial demonstration och möte efter det) men kan då på plussidan lägga chansen till att få sova ut varje morgon.
Läser Aftonbladet på nätet och ser bl a att arbetsförmedlingen konstaterat att varannan arbetslös inte söker jobb. Det låter ju mer än skrämmande - men varför redovisas inte alla fakta till varför sökandet uteblir?
Själv är jag ju arbetslös i grunden - men har ett 50% vik till juli nästa år. Jag söker jobb under tiden - annars får jag inte stämpla de dagar jag inte tjänstgör. Däremot söker jag inte vikariat eller deltidstjänster då jag anser att jag har störst chans att få en fast anställning där jag redan är. Och hur många 100%-tjänster med tillsvidare anställning finns att söka? Jo - de som finns söker jag så klart, men jag lovar - det är inte många.
Är det å andra sidan så att folk inte söker för att de inte VILL söka/jobba - ja då finns det ju ett bra alternativ - ingen A-kassa! Men jag tror faktiskt inte att det är så enkelt i alla dessa fall. Tänk om vi ville bemöda oss om att se bakom dessa siffror som dyker upp i alla sammanhang. Ofta, ofta så finns det fullt förståeliga orsaker till en negativ statistik.
Nu har dottern lurat in mig på nya vägar i datorlandet. Vi pratar med varandra! Vi som inte gillar telefoner sitter nu vid var sin dator och talar med varandra. Hur sjukt är inte det??? Men lite kul är det allt förstås :-D - teknikfreak som jag är, så tilltalas jag av allt jag inte testat tidigare.
Nu får det vara färdigbloggat för idag - håret håller på att torka och jag ska iväg och köpa ett headset före jobbet. Måste ju försöka att eliminera rundgångsljudet som då och då uppstår med en fristående mikrofon vid datorhögtalaren.
Tag på halkskydd eller snöskor och ta det vackert på vintervägarna
Jag sitter vid min dator innanför fönstret, där en "jewel-orchidé" sträcker sig mot taket med sin klase av små vita blommor, ett litet vattenfall porlar i en fusksten, jordnötsplantan har ännu inte bestämt sig för om den vill överleva eller inte och det gamla strykjärnet från AD står uppställt här i brist på annan förvaringsplats. Elementet värmer skönt och det är flera timmar innan jag måste iväg till jobbet.
Jobbet ja - det förhatliga, det föränderliga, det enformiga, det roliga, det .... - många känslor ryms och turas om att stiga fram som primära. Långa tider har gått då jag känt motvilja och avsky mot att gå dit - just nu känns det helt OK. Roligt med allt julpynt. Än så länge är kunderna glada och tycker det är kul att handla julklappar och annat pynt till egna hemmet. Ingen är speciellt stressad men kundtillstömningen är god - på helgen t o m väldigt god. Jobbar sent hela veckan (förutom min SSG-dag som är sen ändå med medial demonstration och möte efter det) men kan då på plussidan lägga chansen till att få sova ut varje morgon.
Läser Aftonbladet på nätet och ser bl a att arbetsförmedlingen konstaterat att varannan arbetslös inte söker jobb. Det låter ju mer än skrämmande - men varför redovisas inte alla fakta till varför sökandet uteblir?
Själv är jag ju arbetslös i grunden - men har ett 50% vik till juli nästa år. Jag söker jobb under tiden - annars får jag inte stämpla de dagar jag inte tjänstgör. Däremot söker jag inte vikariat eller deltidstjänster då jag anser att jag har störst chans att få en fast anställning där jag redan är. Och hur många 100%-tjänster med tillsvidare anställning finns att söka? Jo - de som finns söker jag så klart, men jag lovar - det är inte många.
Är det å andra sidan så att folk inte söker för att de inte VILL söka/jobba - ja då finns det ju ett bra alternativ - ingen A-kassa! Men jag tror faktiskt inte att det är så enkelt i alla dessa fall. Tänk om vi ville bemöda oss om att se bakom dessa siffror som dyker upp i alla sammanhang. Ofta, ofta så finns det fullt förståeliga orsaker till en negativ statistik.
Nu har dottern lurat in mig på nya vägar i datorlandet. Vi pratar med varandra! Vi som inte gillar telefoner sitter nu vid var sin dator och talar med varandra. Hur sjukt är inte det??? Men lite kul är det allt förstås :-D - teknikfreak som jag är, så tilltalas jag av allt jag inte testat tidigare.
Nu får det vara färdigbloggat för idag - håret håller på att torka och jag ska iväg och köpa ett headset före jobbet. Måste ju försöka att eliminera rundgångsljudet som då och då uppstår med en fristående mikrofon vid datorhögtalaren.
Tag på halkskydd eller snöskor och ta det vackert på vintervägarna
Att leva med IBS
IBS (Irritable Bowel Syndrome) eller Colon Irritable (Irriterad tjocktarm) är en sjukdom som diagnostiseras på fler och fler. Samtidigt finns ett stort mörkertal, beroende på att många dels inte upplever problemen så stora att de söker läkare och dels för att många går med odiagnostiserade eller feldiagnostiserade symptom på denna sjukdom.
Att det är så svårt att ställa diagnos beror på den oerhörda variationen av symptom och besvär som patienterna upplever.
Nu har du säkert förstått att också jag lever med IBS. Jag fick inte min diagnos förrän åtta år efter att jag sökte läkare för mina problem för första gången. Då hade jag under närmare 20 år haft diverse olika symptom, vilka jag inte satte i samband med varandra.
Efter att första gången sökt läkare för direkta, akuta magproblem genomgick jag en del undersökningar. Dessa visade inte på några sjukliga förändringar. Tidvis var jag bättre, tidvis sämre och mellan varven kände jag mig helt OK. Jag var sjukskriven ca en vecka i samband med första läkarbesöket men kämpade f ö på oavsett jag har känningar av magen eller ej.
När jag så åter fick en svårare attack, gick jag till min nya vårdcentral. Det hade nu gått 8 år efter första besöket. Där fick jag prata med en läkare som intresserat lyssnade till – vad jag själv upplevde som – en symptombeskrivning hämtad ur en hypokondrikers dagbok. Jag kände mig jättefånig när jag sammanbitet beskrev mina besvär och tänkte att han ger mig nog något lugnande – han kan inte ta det här på allvar.
När jag kämpat mig igenom min sjukdomshistoria nickade han och sa: ”Om du lovar mig att INTE läsa eller ta till dig de sjukdomar som vi läkare i den här boken uppmanas att utesluta, så ska du få låna den av mig.” Han höll upp en liten bok där utsidan talade om att den handlade om IBS. Jag hade aldrig hört namnet tidigare och blev nyfiken på vad han trodde att jag skulle få ut av den.
Givetvis lovade jag att inte tro att jag led av cancer eller någon annan dödlig sjukdom. Jag hade ju så många gånger haft väldigt ont – trott att jag drabbats av en tumör så klart – för att sedan oförklarligt bli frisk som en nötkärna igen. Visst insåg jag att det inte var cancer som orsakade mina besvär.
När jag kom hem satte jag mig att läsa. Boken var skriven av en läkare i upplysningssyfte för andra läkare. På en av de första sidorna stod det (inte ordagrant men med denna innebörd): ”När du får en patient som beskriver många diffusa och skiftande symptom så kan det vara anledning att misstänka IBS.”
Oj, vad jag kände mig lättad. Jag slukade resten av boken och hade min diagnos klar. Många av de symptom som beskrevs i boken kände jag igen och kunde relatera till i högre eller lägre grad. Jag återvände till ”min” läkare, som fått svar på alla prover han skickat mig att ta (inklusive ytterligare ett ultraljud) och tackade honom av hela mitt hjärta för att han lyssnat och att han lånat mig sin bok.
Bara att få en diagnos gör det lättare att bära irritationsmomenten som sjukdomen innebär. Jag lider inte heller av den allra värsta formen – även om jag kan ha det ganska jobbigt mellan varven – så jag är lyckligt lottad. Det finns de, som blir helt handikappade av sina symptom och inte kan jobba, resa eller sova över hos någon vän.
Jag har också lärt mig vad som triggar igång utbrotten – vare sig de visar sig i smärtor, yrsel (jodå – jag lovar, fast DET tror nog inte läkarna på förstås, det stod i alla fall inte i boken), gaser, förstoppning, diarréer eller allmän trötthet och nedstämdhet. Och vad jag kan göra för att slippa svårare besvär. Också detta är individuellt olika från patient till patient. För min del är det fibrer, grönt och frukt som gäller (för andra kan just detta vara igångsättaren). Sprit eller vin funkar ibland – ibland är det rena ”döden”.
Den största boven är dock ”inre stress” – negativ inre stress. Jag hade en period i mitt tidigare jobb som teamledare på Posten, då jag jobbade över dagligen under en hel höst. Det var många år sedan som jag mådde så bra som då. Jag älskade mitt jobb och hade roligt hela tiden – även om det var stressigt, problemfyllt och långa dagar, som sagt.
När arbetsuppgifterna tröt, uppsägningar blev aktuella och stressen blev av en annan sort än tidigare – ja, då kom magproblemen som ett brev på Posten (suck – dålig vits, jag vet – men vad gör man!) Så för IBS-are är det A och O att må bra invärtes.
Tilläggas bör att det är med IBS som med fibromyalgi - det är ofta personer som ställer höga krav på sig själva som har lätt för att drabbas. Jag sa inte att vi är duktiga! Jag sa: personer som ställer höga krav på sig själva. Sedan varierar naturligtvis åsikterna om vad som ÄR höga krav och inte :-D
Och yrseln då? Jo, jag är helt övertygad om att den har ett samband med magproblemen. Ytterligare några ur min bekantskapskrets som har IBS har/har haft problem med yrsel också.
Inom alternativvården finns det de som anser att tjocktarmen representerar olika delar i vår fysiska kropp. Jag har t o m en skiss på detta i mina gömmor någonstans. Får väl leta fram den och se om jag får något medhåll i mina teorier :-D.
Har du någon i din omgivning som ”gnäller” över än det ena och än det andra beträffande hälsan – ta inte för givet att det är ”gnäll”. Det kan vara IBS och obehagen syns inte utanpå. Detta att ena dagen vara helt ur slag för att nästa vara i toppform är ytterligare förbryllande för omgivningen (och en själv – men med tiden lär man sig att bara tacka för att det är ”över” för den här gången).
Ytterligare en sak som gör det svårt för omgivningen att förstå är olikheterna i sjukdomssymptomen. Två IBS-are har ofta likartade besvär – men olika uttalade och lider olika mycket av dom. Den ena kan ha svåra smärtor och lätta avföringsproblem medan den andra har oerhörda problem med tarmfunktionen men inga smärtor att tala om. Också detta kan vara förbryllande för både omgivning, läkare och patienter.
Därför var det viktigt att få min diagnos och sedan lära mig hur MIN IBS fungerar. Bara så kan man bli ”vän med” sin sjukdom och styra den i stället för att låta den styra hela tillvaron. Själv jobbar jag ständigt och med skiftande framgång på att finna den inre frid och livsglädje som gör att hela kroppen mår bra.
Har du också IBS? Var då rädd om dig – var noga med att äta och dricka det DIN mage mår bra av – men framför allt: Se till att må själsligt bra! Undvik negativ stress allt vad du bara kan. Och om du inte kan utan måste utsätta dig för den – träna dig på att behärska den – meditera t ex – eller ägna dig åt lite Yoga eller Qi Gong. Lycka till!
Att det är så svårt att ställa diagnos beror på den oerhörda variationen av symptom och besvär som patienterna upplever.
Nu har du säkert förstått att också jag lever med IBS. Jag fick inte min diagnos förrän åtta år efter att jag sökte läkare för mina problem för första gången. Då hade jag under närmare 20 år haft diverse olika symptom, vilka jag inte satte i samband med varandra.
Efter att första gången sökt läkare för direkta, akuta magproblem genomgick jag en del undersökningar. Dessa visade inte på några sjukliga förändringar. Tidvis var jag bättre, tidvis sämre och mellan varven kände jag mig helt OK. Jag var sjukskriven ca en vecka i samband med första läkarbesöket men kämpade f ö på oavsett jag har känningar av magen eller ej.
När jag så åter fick en svårare attack, gick jag till min nya vårdcentral. Det hade nu gått 8 år efter första besöket. Där fick jag prata med en läkare som intresserat lyssnade till – vad jag själv upplevde som – en symptombeskrivning hämtad ur en hypokondrikers dagbok. Jag kände mig jättefånig när jag sammanbitet beskrev mina besvär och tänkte att han ger mig nog något lugnande – han kan inte ta det här på allvar.
När jag kämpat mig igenom min sjukdomshistoria nickade han och sa: ”Om du lovar mig att INTE läsa eller ta till dig de sjukdomar som vi läkare i den här boken uppmanas att utesluta, så ska du få låna den av mig.” Han höll upp en liten bok där utsidan talade om att den handlade om IBS. Jag hade aldrig hört namnet tidigare och blev nyfiken på vad han trodde att jag skulle få ut av den.
Givetvis lovade jag att inte tro att jag led av cancer eller någon annan dödlig sjukdom. Jag hade ju så många gånger haft väldigt ont – trott att jag drabbats av en tumör så klart – för att sedan oförklarligt bli frisk som en nötkärna igen. Visst insåg jag att det inte var cancer som orsakade mina besvär.
När jag kom hem satte jag mig att läsa. Boken var skriven av en läkare i upplysningssyfte för andra läkare. På en av de första sidorna stod det (inte ordagrant men med denna innebörd): ”När du får en patient som beskriver många diffusa och skiftande symptom så kan det vara anledning att misstänka IBS.”
Oj, vad jag kände mig lättad. Jag slukade resten av boken och hade min diagnos klar. Många av de symptom som beskrevs i boken kände jag igen och kunde relatera till i högre eller lägre grad. Jag återvände till ”min” läkare, som fått svar på alla prover han skickat mig att ta (inklusive ytterligare ett ultraljud) och tackade honom av hela mitt hjärta för att han lyssnat och att han lånat mig sin bok.
Bara att få en diagnos gör det lättare att bära irritationsmomenten som sjukdomen innebär. Jag lider inte heller av den allra värsta formen – även om jag kan ha det ganska jobbigt mellan varven – så jag är lyckligt lottad. Det finns de, som blir helt handikappade av sina symptom och inte kan jobba, resa eller sova över hos någon vän.
Jag har också lärt mig vad som triggar igång utbrotten – vare sig de visar sig i smärtor, yrsel (jodå – jag lovar, fast DET tror nog inte läkarna på förstås, det stod i alla fall inte i boken), gaser, förstoppning, diarréer eller allmän trötthet och nedstämdhet. Och vad jag kan göra för att slippa svårare besvär. Också detta är individuellt olika från patient till patient. För min del är det fibrer, grönt och frukt som gäller (för andra kan just detta vara igångsättaren). Sprit eller vin funkar ibland – ibland är det rena ”döden”.
Den största boven är dock ”inre stress” – negativ inre stress. Jag hade en period i mitt tidigare jobb som teamledare på Posten, då jag jobbade över dagligen under en hel höst. Det var många år sedan som jag mådde så bra som då. Jag älskade mitt jobb och hade roligt hela tiden – även om det var stressigt, problemfyllt och långa dagar, som sagt.
När arbetsuppgifterna tröt, uppsägningar blev aktuella och stressen blev av en annan sort än tidigare – ja, då kom magproblemen som ett brev på Posten (suck – dålig vits, jag vet – men vad gör man!) Så för IBS-are är det A och O att må bra invärtes.
Tilläggas bör att det är med IBS som med fibromyalgi - det är ofta personer som ställer höga krav på sig själva som har lätt för att drabbas. Jag sa inte att vi är duktiga! Jag sa: personer som ställer höga krav på sig själva. Sedan varierar naturligtvis åsikterna om vad som ÄR höga krav och inte :-D
Och yrseln då? Jo, jag är helt övertygad om att den har ett samband med magproblemen. Ytterligare några ur min bekantskapskrets som har IBS har/har haft problem med yrsel också.
Inom alternativvården finns det de som anser att tjocktarmen representerar olika delar i vår fysiska kropp. Jag har t o m en skiss på detta i mina gömmor någonstans. Får väl leta fram den och se om jag får något medhåll i mina teorier :-D.
Har du någon i din omgivning som ”gnäller” över än det ena och än det andra beträffande hälsan – ta inte för givet att det är ”gnäll”. Det kan vara IBS och obehagen syns inte utanpå. Detta att ena dagen vara helt ur slag för att nästa vara i toppform är ytterligare förbryllande för omgivningen (och en själv – men med tiden lär man sig att bara tacka för att det är ”över” för den här gången).
Ytterligare en sak som gör det svårt för omgivningen att förstå är olikheterna i sjukdomssymptomen. Två IBS-are har ofta likartade besvär – men olika uttalade och lider olika mycket av dom. Den ena kan ha svåra smärtor och lätta avföringsproblem medan den andra har oerhörda problem med tarmfunktionen men inga smärtor att tala om. Också detta kan vara förbryllande för både omgivning, läkare och patienter.
Därför var det viktigt att få min diagnos och sedan lära mig hur MIN IBS fungerar. Bara så kan man bli ”vän med” sin sjukdom och styra den i stället för att låta den styra hela tillvaron. Själv jobbar jag ständigt och med skiftande framgång på att finna den inre frid och livsglädje som gör att hela kroppen mår bra.
Har du också IBS? Var då rädd om dig – var noga med att äta och dricka det DIN mage mår bra av – men framför allt: Se till att må själsligt bra! Undvik negativ stress allt vad du bara kan. Och om du inte kan utan måste utsätta dig för den – träna dig på att behärska den – meditera t ex – eller ägna dig åt lite Yoga eller Qi Gong. Lycka till!
Andliga kontakter
Jag har vänner, som inte tidigare känt till mitt intresse för den andliga sidan av vår tillvaro. Det är ju så att vi kanske inte alltid diskuterar den delen när vi sitter vid fikabordet på jobbet eller ses över en kopp då och då. Det brukar ju mest vara praktiska och jordnära ämnen som då surrar i luften.
Efter att ha varit inne på min hemsida och bl a läst om mitt engagemang i SSG, så har jag fått flera frågor om det mediala. Jag svarar så gott jag kan och tycker givetvis att det är en fantastisk rikedom att kunna få känna närheten av nära och kära och också få vägledning i olika livssituationer.
Min övertygelse är dock att vi är här på jorden för att utvecklas – att var och en har sin väg att gå, sin läxa att lära, sin uppgift att fylla. Som jag ser det är det alltså detta som är det primära och möjligheten till kontakt med andra sidan är en ”bonus” för mig.
Jag förstår till fullo dem som fascineras av, kanske t o m bli lite skrajsna vid tanken på att man kan kommunicera med de döda. En del anser att detta är rent nonsens eller åtminstone – i bästa fall :-D - ganska så suspekt. För de vänner som är intresserade, berättar jag gärna om de spännande och otroliga upplevelser jag själv haft inom det området – och jag är lika förundrad som de. Nog är det en omvälvande upplevelse när man är uppvuxen i en kultur som bygger på vetenskapens rön mer än på andlighet och intuition.
Samtidigt vill jag inte förmedla sensationslystnad och ”upplevelse-jakt” till mina vänner som börjar utforska den andliga sidan. Det kan lätt bli så när man först kommer i kontakt med det - kanske går på en seans, får kontakt och budskap från en kär anförvant - klart man vill ha mer!
Där tror jag att vi, som på ett eller annat sätt är engagerade inom spiritualistiska områden, har ett stort ansvar. Ett ansvar att visa på att vi alla lever här och nu – att vi kan finna lugn och frid genom meditation, få kraft och inspiration genom själslig kontakt med andra sidan, men att vi alla – var och en – har vårt eget ansvar för det liv vi lever – för de val vi gör.
Vi kan få råd och vägledning – från jordiska såväl som andliga vänner och vägvisare – men det är upp till oss själva att lyssna och sedan välja hur vi vill agera. För de flesta av oss så är det intuitionen och det ”sjätte sinnet” som är kanalerna där vi får vägledning från andra sidan – eller vårt eget högre jag.
Oftast så är det ändå de jordiska läromästarna som vi lyssnar till och lär oss av. Vi har många, många insiktsfulla medmänniskor som gärna förmedlar sina erfarenheter till oss via böcker, föredrag, filmer osv. Vi har terapeuter av olika slag, vilka arbetar var och en på sitt sätt för att stödja och inspirera oss till positiva förändringar i vårt liv.
Själv är jag nöjd om jag kan få en enda att bli intresserad av att hitta sin väg till utveckling, till inre frid, kärlek och respekt för sig själv och sina medmänniskor. Stort? Ja – men vi får jobba på det :-D
Efter att ha varit inne på min hemsida och bl a läst om mitt engagemang i SSG, så har jag fått flera frågor om det mediala. Jag svarar så gott jag kan och tycker givetvis att det är en fantastisk rikedom att kunna få känna närheten av nära och kära och också få vägledning i olika livssituationer.
Min övertygelse är dock att vi är här på jorden för att utvecklas – att var och en har sin väg att gå, sin läxa att lära, sin uppgift att fylla. Som jag ser det är det alltså detta som är det primära och möjligheten till kontakt med andra sidan är en ”bonus” för mig.
Jag förstår till fullo dem som fascineras av, kanske t o m bli lite skrajsna vid tanken på att man kan kommunicera med de döda. En del anser att detta är rent nonsens eller åtminstone – i bästa fall :-D - ganska så suspekt. För de vänner som är intresserade, berättar jag gärna om de spännande och otroliga upplevelser jag själv haft inom det området – och jag är lika förundrad som de. Nog är det en omvälvande upplevelse när man är uppvuxen i en kultur som bygger på vetenskapens rön mer än på andlighet och intuition.
Samtidigt vill jag inte förmedla sensationslystnad och ”upplevelse-jakt” till mina vänner som börjar utforska den andliga sidan. Det kan lätt bli så när man först kommer i kontakt med det - kanske går på en seans, får kontakt och budskap från en kär anförvant - klart man vill ha mer!
Där tror jag att vi, som på ett eller annat sätt är engagerade inom spiritualistiska områden, har ett stort ansvar. Ett ansvar att visa på att vi alla lever här och nu – att vi kan finna lugn och frid genom meditation, få kraft och inspiration genom själslig kontakt med andra sidan, men att vi alla – var och en – har vårt eget ansvar för det liv vi lever – för de val vi gör.
Vi kan få råd och vägledning – från jordiska såväl som andliga vänner och vägvisare – men det är upp till oss själva att lyssna och sedan välja hur vi vill agera. För de flesta av oss så är det intuitionen och det ”sjätte sinnet” som är kanalerna där vi får vägledning från andra sidan – eller vårt eget högre jag.
Oftast så är det ändå de jordiska läromästarna som vi lyssnar till och lär oss av. Vi har många, många insiktsfulla medmänniskor som gärna förmedlar sina erfarenheter till oss via böcker, föredrag, filmer osv. Vi har terapeuter av olika slag, vilka arbetar var och en på sitt sätt för att stödja och inspirera oss till positiva förändringar i vårt liv.
Själv är jag nöjd om jag kan få en enda att bli intresserad av att hitta sin väg till utveckling, till inre frid, kärlek och respekt för sig själv och sina medmänniskor. Stort? Ja – men vi får jobba på det :-D
Alla Helgons Dag
Hemkommen från den första minnesstunden på Alla Helgons Dag, som vi härmed hoppas skapa en ny SSG –tradition med, är jag fortfarande något överväldigad av det gensvar vi fick på denna tanke.
Det är oerhört roligt att så många ville vara med och samlas i ett gemensamt ljuständande, en stunds stilla eftertanke och – som avslutning - en improviserad medial demonstration, där den, som kände sig manad, fick chansen att testa sin förmåga att få kontakt med våra vänner på andra sidan.
Som tur var räckte ljusen till alla, men ”ljusbädden” fick utökas med ytterligare sandfyllda kärl och ljusstakar, värmen steg alltefter varje nytt ljus blev tänt och rummet lystes upp av dess lågor – var och en representerande en eller flera kära och nära på andra sidan. Själv – jordbunden som jag är och praktiskt agerande till min natur – smög iväg och hämtade en eldsläckare från en korridor i närheten – bara utifall att…… :-D
Efter en inledande länkning av Hasse, träffsäker och proffsig som alltid, blev det övriga aspiranters tur.
Först ut var Monika. Till att börja med hade hon lite svårt att hitta sin länk men, när hon väl fick fatt i den, roade hon oss med en blandning av jordbundna kommentarer – om färdtjänstbussar och om jordiska barn (den som inte var där kan inte förstå, så försök inte ens ;-) – och gav en av de närvarande en klar bild av och ett budskap från sin länk. Hon har utvecklat en stor säkerhet i sitt framträdande sedan jag senast hade äran av att uppleva henne länka.
Därefter kom Daniel. Genom sin härliga självdistans, sin humor och sin verbala förmåga fick han oss alla på ett strålande humör och de glada skratten höjde temperaturen i rummet ytterligare. Han gav också prov på sin fina förmåga till intuitiv läsning.
Urzsula klev sedan, på Hasses uppmaning, fram i strålkast… förlåt de levande ljusens starka sken. Hon erkände utan förbehåll att hon hade fjärilar i magen men fick snart kontakt och fick förmånen att lämna budskap från en make till hans hustru som satt i publiken.
Åse fick även hon uppmuntrande blickar från Hasse och gjorde ett försök att hitta rätt mottagare till sin länk. Det gick inte fullt ut den här gången – länken var ”rätt” men mottagaren kände inte igen personen.
Detta är ett fenomen som – enligt min uppfattning och erfarenhet – händer i stort sett alla medier 1 – 2 ggr per demonstration. Detta kan bero på flera orsaker:
Anden befinner sig i periferin av mottagarens bekantskapskrets, släkt och/eller minne
Mediet är hos ”fel” mottagare.
Mediet kan också tolka de symboler som andevärlden ger på ett annat sätt än ”anden” avsett.
Jag har själv upplevt hur ett mycket känt och erfaret medium tolkade en symbol på ett sätt som gjorde mig osäker på att hon verkligen hade kontakt med min far, vilket jag ditintills varit helt övertygad om, då allt stämt in så väl. Inte förrän hon – med en gest – visade hur han förmedlade sin symbol, insåg jag att det var hennes tolkning som var ”fel” – gesten var typisk för min pappa, men innebörden inte alls den som hon gav den. I ett sådant läge är det lätt gjort att man väljer att inte känna igen personen som söker kontakt via mediet. Det är där träningen kommer in som ett viktigt moment för medierna.
Detta blev en utvikning från ämnet: Vår ”Alla Helgon-träff”. Ursäkta! :-)
Slutligen trädde så vår ordförande, Yvonne, fram. Hon gav en detaljerad bild av sin länk men hade problem med att tala om vart hon skulle med honom. När hon till sist bestämde sig för vart hennes andlige besökare ville, fick hon gensvaret: Klockrent!
Det var en värdig avslutning på en stämningsfylld, skrattfylld och inspirerande stund tillsammans.
Tack till alla närvarande – tillsammans skapade vi en minnesvärd stund – förhoppningsvis den första av många, många under kommande år.
Det är oerhört roligt att så många ville vara med och samlas i ett gemensamt ljuständande, en stunds stilla eftertanke och – som avslutning - en improviserad medial demonstration, där den, som kände sig manad, fick chansen att testa sin förmåga att få kontakt med våra vänner på andra sidan.
Som tur var räckte ljusen till alla, men ”ljusbädden” fick utökas med ytterligare sandfyllda kärl och ljusstakar, värmen steg alltefter varje nytt ljus blev tänt och rummet lystes upp av dess lågor – var och en representerande en eller flera kära och nära på andra sidan. Själv – jordbunden som jag är och praktiskt agerande till min natur – smög iväg och hämtade en eldsläckare från en korridor i närheten – bara utifall att…… :-D
Efter en inledande länkning av Hasse, träffsäker och proffsig som alltid, blev det övriga aspiranters tur.
Först ut var Monika. Till att börja med hade hon lite svårt att hitta sin länk men, när hon väl fick fatt i den, roade hon oss med en blandning av jordbundna kommentarer – om färdtjänstbussar och om jordiska barn (den som inte var där kan inte förstå, så försök inte ens ;-) – och gav en av de närvarande en klar bild av och ett budskap från sin länk. Hon har utvecklat en stor säkerhet i sitt framträdande sedan jag senast hade äran av att uppleva henne länka.
Därefter kom Daniel. Genom sin härliga självdistans, sin humor och sin verbala förmåga fick han oss alla på ett strålande humör och de glada skratten höjde temperaturen i rummet ytterligare. Han gav också prov på sin fina förmåga till intuitiv läsning.
Urzsula klev sedan, på Hasses uppmaning, fram i strålkast… förlåt de levande ljusens starka sken. Hon erkände utan förbehåll att hon hade fjärilar i magen men fick snart kontakt och fick förmånen att lämna budskap från en make till hans hustru som satt i publiken.
Åse fick även hon uppmuntrande blickar från Hasse och gjorde ett försök att hitta rätt mottagare till sin länk. Det gick inte fullt ut den här gången – länken var ”rätt” men mottagaren kände inte igen personen.
Detta är ett fenomen som – enligt min uppfattning och erfarenhet – händer i stort sett alla medier 1 – 2 ggr per demonstration. Detta kan bero på flera orsaker:
Anden befinner sig i periferin av mottagarens bekantskapskrets, släkt och/eller minne Mediet är hos ”fel” mottagare. Mediet kan också tolka de symboler som andevärlden ger på ett annat sätt än ”anden” avsett. Jag har själv upplevt hur ett mycket känt och erfaret medium tolkade en symbol på ett sätt som gjorde mig osäker på att hon verkligen hade kontakt med min far, vilket jag ditintills varit helt övertygad om, då allt stämt in så väl. Inte förrän hon – med en gest – visade hur han förmedlade sin symbol, insåg jag att det var hennes tolkning som var ”fel” – gesten var typisk för min pappa, men innebörden inte alls den som hon gav den. I ett sådant läge är det lätt gjort att man väljer att inte känna igen personen som söker kontakt via mediet. Det är där träningen kommer in som ett viktigt moment för medierna.
Detta blev en utvikning från ämnet: Vår ”Alla Helgon-träff”. Ursäkta! :-)
Slutligen trädde så vår ordförande, Yvonne, fram. Hon gav en detaljerad bild av sin länk men hade problem med att tala om vart hon skulle med honom. När hon till sist bestämde sig för vart hennes andlige besökare ville, fick hon gensvaret: Klockrent!
Det var en värdig avslutning på en stämningsfylld, skrattfylld och inspirerande stund tillsammans.
Tack till alla närvarande – tillsammans skapade vi en minnesvärd stund – förhoppningsvis den första av många, många under kommande år.