2014

Från och med 2014 hittar du mig HÄR

Tack för mig för ett tag

I huvudet surrade det av tankar. Jag visste att jag behövde sova för att orka jobba hela dagen idag, men det tycktes helt omöjligt att finna drömmarnas rike.

Tankarna flög hit och dit. Jobbet, privatlivet, fiktiva samtal genomfördes med både den ena och den andra - har du tänkt på att du alltid hittar de rätta orden, det rätta tonfallet, den rätta visheten när du själv styr händleseförloppet i din hjärna. Vare sig det gäller att uttrycka vänlighet, kärlek eller att försvara dig mot tänkta angrepp.

Nåväl, helt plötsligt for det för mig: Nu slutar jag med bloggen. Tankar är så flyktiga de ska inte sättas på pränt för att sedan stå kvar dag efter dag. Tankar är en färskvara och därför så håller jag mig i fortsättningen till den lilla speciella avdelning på min hemsida som heter just "Dagens Tankar".

Är du intresserad av att veta vad som rör sig i mitt huvud, så är du välkommen att titta in där ibland. Adressen är http://hitta.de

I undantagsfall - om jag är bortrest eller så - står samma text några dagar i rad. Som regel byter jag den varje dag. Ibland skriver jag kort - bara några rader. Ibland blir det en halv roman.

Mottot för denna blogg är: Tankens kraft - och det håller jag fast vid. Tanken är oerhört kraftfull, skapande i positiv anda och oerhört destruktiv om vi använder den så. Men tanken i sig är eterisk, föränderlig och "opålitlig". Tänk t ex (*oj då*!!) på hur ofta vi har ändrat tankar om det eller detta genom livet.

Insikter, däremot, är något som jag vill bevara. Så fort jag får tid så ska jag göra en insiktsida. Den ska innehålla de insikter jag vunnit genom åren och vad de betytt/betyder för mig.

En insikt kan också tyckas föränderlig, men - som jag ser det - så finns den ursprungliga insikten och varje ny insikt därefter alltid kvar, som byggstenar i ett hus. Eller som varje enstaka steg jag tar på min vandring mot ett bestämt mål.

Någon möjlighet att "offentligt" kommentera mina små funderingar finns idag inte - däremot är det bara att trycka på mail-knappen så kan du maila mig dina egna reflektioner. Det är alltid roligt, intressant och givande med diskussioner. Det är trevligt att hitta "tvillingsjälar" men också väldigt utvecklande när det ges möjlighet till att se saker och ting från fler än ett håll.

Om du brukar titta in här - ändra då adressen till min hemsida i stället. Du är innerligt välkommen.

Jag önskar dig kärlek och hälsa :-)

Prylar - teknik och framåtskridande

För några månader sedan köpte jag en lamineringsmaskin. Tänk sådan glädje och nytta jag har haft av den. Och visst är det så att vi skapar våra behov. Själv har jag använt den till att plasta in vykort, vilka jag tillverkat med hjälp av egna foton och ett fotoprogram i datorn. Jätteroligt. Jag har plastat in vissa foton som jag bär med mig i plånboken - hållbart och bra.

Till jobbet har jag plastat in lagom stora scheman, telefonlistor och mallar för uträkning av rastschema mm. Lagom stora att ha i jobbarbyxornas rymliga fickor – alltid redo och tillhands. Toppen.

Pryltokig som jag är så blev jag ganska så avundsjuk när jag såg chefens nyinskaffade handdator/telefon. Suck – så mycket roligt han kunde göra med den – ut på nätet, kolla mailen, ha sammanträden mm mm. Men visst kostar det. Så länge företaget betalar så går det väl an – men jag skulle förmodligen inte ha råd att ha en sådan själv och sedan använda alla finesserna på den. Jag använder ju inte ens de jag har på min egen, vilken också är ganska så avancerad. Jag vet helt enkelt inte heller vad den kan.

Varför utrustas alla nya telefoner med kamera, wap, MMS och alla möjliga färdigheter? De flesta innehavarna använder ju inte – av ekonomiska skäl eller p gr a bristande kunskap – dessa möjligheter ändå. När sambon skulle köpa ny telefon var det helt omöjligt att få tag i en som han kunde ha i jobbet – behovet var: stryktålig, stora knappar, enkla menyer, stor display och högt ljud. Det var bara att köpa en Nokia med kamera, MMS och hela faderullan. Och med ”normala” knappar = ganska små för någon med stora fingrar och svaga ögon. Display och ljud var helt OK – men menyerna! – ja visst, enkla för den som är datakunnig, men krångliga för den som inte tänker i logg, multimedia, inställningar, program, internet – banor.

Fram för alternativ i de tekniska prylarnas himmel. Fler ”lätthanterliga” prylar lika min lamineringsmaskin. Man sätter på den med en knapp, väntar tills en lampa lyser grön – sedan använder man den!

Fast jag måste säga att jag är också helnöjd med min relativt nyinköpta HP ”All-in-one”. Kopiator, scanner och skrivare i ett. Sambon har varit en stor bromskloss när jag tidigare önskat köpa en allt-i-ett-apparat. Går en del sönder så står man där utan allt, är hans filosofi. Därför har vi tidigare haft skrivare och scanner/kopiator var för sig. När min skrivare gav upp andan för en tid sedan, så gick jag och köpte en kombinationsapparat, skänkte min scanner till dottern, och trivs förträffligt med ”nyheten”. Enkel, enkla instruktioner via ett litet fönster, allt är bara helt ENKELT! ”I’m loving it!” för att travestera en känd slogan.

Båda är vi pryltokiga när det gäller det tekniska – vi har således en dvd-spelare, en tv med LCD-skärm och en massa finesser, digitalbox, videospelare (så klart, gammal nu), cd-växlare för 8 cd, skivspelare, förstärkare, ministereo, minitv, var sin mobil, två laptop-datorer, var sin digitalkamera, osv. Men frågan är hur mycket vi egentligen kan – och hur mycket av finesserna vi har behov av?

Jag har trott på stor framgång för det företag som först kommer med förenklade varianter av ovanstående prylar. Men har sedan tänkt om, för å andra sidan är det väl så att de där finesserna får man ”på köpet” – det kostar förmodligen inte så mycket att lägga in möjligheterna till mer avancerat användande – och vi människor vill ju gärna skryta lite ibland: Jag kan ……. med min mobil. Kan du? Och det uppväxande släktet tänker ju i helt andra banor och är inte imponerade av eller rädda för den nya tekniken – den är ju fullt naturlig för dom. Jag ser bara på mitt äldsta barnbarn! ”Mormor, får jag låna din telefon och spela spel.” ”Jodå – men jag vet inte riktigt vad dom går ut på, så jag kan inte visa dig.” ”Gör inget mormor – jag kan själv!”

Kan själv! Det brukade gälla att ta på sig skorna eller knäppa en knapp – sådant man kunde visa dom när ”kan själv” gick åt skogen. Hm. Nu får han lära mig i stället. T ex att bli medlem på Lunarstorm. Hade jag väl aldrig tänkt mig - men vad gör man inte för barnbarnen.

Så är vi då tillbaks till grunden – från prylar till människor. De mest komplicerade företeelser på vår jord. Bruksanvisningar finns i massor – men ack så svåra de är att följa. Och så spännande det är att utforska vad som driver oss, vad som får oss att bli arga, ledsna eller lyckliga. Kanske är det inte meningen med att allt ska vara enkelt – kanske behöver vi lite utmaningar för att lära oss och utvecklas.

Så - OK då. Jag får väl fortsätta att slita med manualer jag inte begriper ett dugg av - fortsätta att i stället testa mig fram - trycker jag här så händer det och trycker jag där så händer detta. När jag SEDAN läser manualen - ja, då begriper jag plötsligt det mesta av vad den försöker tala om för mig. "Learning by doing" - ett uttryck jag kunde myntat alldeles själv.

Men det är DÅÅÅÅÅ man missar finesserna! Suck. Jag får gå på kurs! När jag får tid! Eller också får jag vänta några år så får barnbarnet lära mig :-D

Att nedvärdera andra

Idag skulle sambon stå för matlagningen. Själv är jag väldigt ointresserad av den biten. Sambon är å andra sidan mycket intresserad, tycker det är kul att koka skinka till jul, julkorvar av olika slag och även i övrigt gillar han att laga till lite enkla rätter. Jag skriver enkla, då han är helt självlärd vid spisen och därför håller sig till det han behärskar - steka fisk, koka fisk osv. Detta gör han med den äran och det är en fröjd att komma hem från jobbet på kvällen och känna lukten av nystekt makrill t ex.

Idag skulle det bli enklare än enklast - djupfrysta kåldolmar i sås och stekta djupfrysta potatistärningar. Enkelt, men ändå gott, tycker vi.

När han så ropade att det var dags att hämta en tallrik och lägga upp då maten var klar, så förenade jag mig med honom i köket. På spisen står fortfarande stekpannan kvar med potatistärningarna i. De var hårt brända på ena sidan men lite blekare på den andra.

"Vi får köpa nya grejer. Det går ju inte att vända potatisen med dom vi har." suckar han i det han bedrövat studerar de tvåfärgade potatisarna i stekpannan. I handen håller han en plastgaffel modell större.

Jag bara tittar på honom, tar sedan en stekspade ur stället bredvid spisen och vänder lätt på potatistärningarna. "Jaha," säger han då urskuldande "den kanske jag skulle använt istället. Jag har haft den här" han tittar ner på gaffeln han håller i handen. Själv skakar jag bara irriterat på huvudet och tänker: "hur dum får man vara"

Som om han läst mina tankar så säger sambon lite bitskt: "Ja, du får faktiskt ursäkta, men jag använder ofta den här när jag steker och det brukar fungera bra. Jag tänkte bara inte på att vi har andra stekspadar att ta till när inte den här fungerar. Du behöver inte alls ruska på huvudet och dumförklara mig för det!"

Jag skämdes genast alldeles oerhört när han sa orden "dumförklara mig". Hur har jag mage att stå och nedvärdera en person som är mig så vida överlägsen på många områden i livet. Skulle jag kunna installera elen i ett helt hus alldeles själv t ex? Skulle jag kunna leta elfel och reparera utan annan hjälp än min egen kunskap? Även bortanför det rena yrkeskunnandet står jag mig slätt på många områden - kunskap om historia och olika skeden som skapat vår nuvarande världsituation t ex. Världsekonomi och hur den påverkar oss alla - för att inte tala om alla andra kunskaper som bara finns där och som ibland överraskar mig då jag inte haft en aning om vare sig intresset eller kunnandet.

Med skammens rodnad på kinderna bad jag givetvis om ursäkt för mitt uppförande. Så lätt det är att döma och fördöma. Tur att han inte är långsint :-D

Dagens samhälle

Jag har just varit och hälsat på i Eva-Lenas loggia (http://www.minuskel.com/) och läst om hennes reaktioner på stryplekarna som det stått skrivet om i tidningarna på senaste tiden.

När jag gjorde ett inlägg i ämnet i hennes gästbok, hamnade jag plösligt i lite funderingar om hur samhället förändrats genom individens rädsla för "dig och ditt" och behov av att markera "mig och mitt".

Efter det så har tankarna farit vidare. Jag får just nu erfara hur samhället även på annat sätt förändrats radikalt under mitt liv. I min ungdom och upp genom den yngre medelåldern så kände jag en trygghet i att veta att OM jag någon gång skulle komma i knipa av en eller annan anledning, så fanns det ett skyddsnät i samhället, vilket skulle vara mig till hjälp och stöd i krissituationen.

På nittio-talet arbetade jag som postkassör och fick då dagligen bevis för hur socialtjänsten stöttade dem som inte klarat av livets prövningar utan hamnat i missbruksträsket med allt av elände som det innebär. Jag tyckte - och tycker - att dessa givetvis ska ha hjälp och stöd så att de inte blir av med en lägenhet eller inte har chans att skaffa mat för dagen. Att de sedan trots denna hjälp inte förmår annat än att skaffa mer droger är en annan historia - jag menar, man kan ju alltid diskutera formen av hjälp. När ska den personliga integriteten och självbestämmandet vara större än de krav som samhället ska kunna ställa för att ge hjälp?

Jag såg ju också hur de bluffade sina socialassistenter - och hur dessa ibland var fullt medvetna om att de blev förda bakom ljuset men ändå - med en suck - skrev ut nya pengar. Jag ljuger inte - fråga vilken "gammal" postkassör som helst, de kan intyga att det i många, många fall var just så. Jag förstår också att socialassistenter är människor - de har sina regler att gå efter och deras mer slipade klienter visste givetvis precis vad de skulle säga för att assisenten inte skulle kunna neka dem pengar. Jag lämnar det - det är som sagt en diskussion i sig.

Idag önskar jag att JAG visste vad man skulle säga. För om du i dagens läge är skötsam, aldrig har varit straffad, inte har några missbrukarproblem, har kämpat i 10 månader mot ett sinande penningflöde, är arbetslös, är utan a-kassa, är inskriven på arbetsförmedlingen och aktivt söker arbete dagligen (t o m som socialtjänsteman och andra tjänster inom kommunen - så bevis finns ju), är ensamstående mor, är självgående, har några tentor kvar på en högskoleutbildning, saknar studiebidrag då du p gr a en hel massa olika orsaker(egna o andras sjukdomar samt andra tråkigheter)har två tentor kvar och som du vid sidan av prioriteringen "jobbsök" försöker uppbåda kraft och ork till att läsa in och göra färdiga, om du i konkurrensen med andra arbetslösa, anses alltför välutbildad för de flesta jobb och i avsaknad av full examen för de jobb som ligger inom den egna sektorn, ja - då får du inget socialbidrag.

Att du varit sparsam, en otrolig levnadskonstnär, fått lite hjälp då och då från närstående, det ligger dig bara i fatet. Att du under tiden du går hemma och söker jobb, har mage att försöka läsa in dina två resttentor - det får du bara inte göra! Då räknas du som studerande - och det vet ju alla att studera, det får du inte göra om du ska få någon form av bidrag från soc. även om du är redo att ta första bästa jobb där de vill ha dig. Men går du i stället på droger - ja då kan de inte säga nej!

Som lök på laxen kom också svaret från den årliga nyansökningen om bostadsbidrag: Du kan inte leva på de inkomster du uppger därför dras bostadsbidraget in!

Är det så här vi vill att vi ska bete oss mot de som hamnar i svårigheter? Vart tog tryggheten vägen - vart tog stödet vägen för den som verkligen skött sig och under lång tid kämpat på egen hand? Vad är det för samhälle jag varit med och skapat???

Att tro att andra tror att jag är annorlunda än jag tror att jag är

Låter det kufiskt? Nja - låt oss bena upp det. Jag tror alltså att andra tror att jag är "svag" och "snäll" medan jag själv tror att jag är stark och rättvis.

Men så är det inte alls - enligt vanligtvis välunderrättad källa *s*. Jag ses både som stark, målmedveten, kunnig, trygg och säker. Kors - det hade jag väl aldrig gissat!

Då kanske det är jag som tror att jag är allt det där som har fel. Jag kanske är svag och snäll (=dum) egentligen? Eller också tror vanligtvis välunderrättad källa bara att andra tror att jag är stark, målmedveten, kunnig, trygg och säker? Eller också så är det andra som tror att vanligtvis välunderrättad källa tror att jag är st..... osv fast andra egentligen tror att jag tror att jag är dum? Eller tror jag att vanligtvis väl..... är dum? Eller är jag dum som tror att jag tror att andra tror att jag är dum? Eller är vi alla dumma?

Suck - mitt nya mantra är: Jag tror att jag är stark - jag tror att jag är målmedveten - jag tror att jag är kunnig - jag tror att jag är trygg - jag tror att jag är säker - jag tror att jag tror det i alla fall - annars vore jag väl dum? Tror jag!

Hemsidesnickerier

Tänker tillbaks på åren som gått sedan jag först lade ut min hemsida. På b-one (eller one.com som de heter nu för tiden) har jag befunnit mig sedan 2003 och före det så höll jag till på några gratisdomäner. Sammanlagt har jag väl roat mig med datorn på detta sätt sedan strax före 2000.

Den som ledde in mig på denna trivsamma bana var min dotter och hon var den, som inspirerade mig till förnyelser och att våga pröva olika grepp på webb-makeriet. Jag startade med att göra min sida i FrontPage express. Vid ett datorbyte försvann det programmet och jag gick över till FrontPage. Ytterligare datorbyte och borta var det programmet också (ja, ja – de var väl inte så där väldigt mycket mina – om jag så får säga *rodnar*)

Efter sista förlusten av designprogram så testade jag så Word. Det tog ett tag innan jag kom underfund med hur jag skulle hantera det. Jag misstänker att jag fortfarande inte kan alla knep och fiffigheter som finns att tillgå, självlärd som jag är, men idag är jag helt tillfreds med att ha det som grund. Det är enkelt, lätthanterligt och stabilt. Det saknar förstås en hel massa finesser som andra program har – men den dagen jag känner att jag vill införa något nytt – ja, då blir det dags att köpa ett eget program och sedan lära mig det utan och innan. Till dess duger Word alldeles utmärkt.

Och hemsidan då? Jodå den har verkligen växlat utseende och innehåll genom åren. Det är så roligt när en ny idé dyker upp – från det att tanken börjar ta form och till dess resultatet ligger ute på nätet har jag verkligen haft roligt! Det försäkrar jag. Och sedan omredigeras och förnyas och förändras idéerna. För mig är det viktigt att ha en hemsida som ”lever” – att ha samma sidor ute år efter år utan några förändringar känns inte bra. Jag vill gärna att de snart 10.000 besöken på min sida ska kännas fräscha – att det ständigt ska finnas något nytt att läsa eller beskåda.

Därför ändrar jag datum och grattisföremål varje dag – jag försöker att skriva lite nytt här i bloggen och i ”Dagens Barbro” – det senaste tillskottet på sidan. Jag har haft dagboksanteckningar av något slag under hela tiden. Ibland har de varit väldigt personligt präglade, ibland bara noteringar om yttre skeenden i samhället osv. Jag har haft ”bisidor” där man kunnat läsa om den mer andliga biten i mitt liv och mina tankar om den. Gästbok har kommit och gått.

Hemsidan som den ser ut idag är inte så där väldigt gammal. 8 - 10 månader – kanske ett år – jag minns inte så noga. Men för tillfället känner jag inte någon längtan efter att förändra – för även om det är roligt, så tar det tid och fordrar engagemang, vilket jag just nu inte har.

Det är väldigt roligt när man får respons från er som är inne och läser då och då – och titta det är faktiskt snart 10.000 gånger som sidan har besökts. Det trodde jag väl aldrig när jag en gång startade. Om du blir den 10.000:e gästen så skriv till mig och berätta vem du är och varför du hittat hit. Det skulle vara jätteroligt. Några har efterlyst min gästbok och bett att jag ska lägga ut den igen. Men det var så mycket strul med den så jag ledsnade till slut. Nu finns det ju flera andra gratisvarianter som man kan pröva och när andan faller på så kanske jag satsar på en sådan igen. Till dess går det alldeles utmärkt att skriva i min blogg – eller maila mig via hemsidan.

Förutom specialsidorna om andlighet så har jag haft sidor som berättat om olika fik (fikaspecialister som vi är, sambon och jag) som vi besökt i Sverige och utomlands - jag har haft sidor om "mina" olika sidor associerande till färger (Du vet, min "blå" sida, "svarta" sida osv) Jag hade mycket kul när jag gjorde dom. Och min "röda" sida, kärlekens och vänskapens sida, där fanns mina närmaste och mina vänner. Ja, det har verkligen varit roligt att "skapa" - på mitt sätt.

10.000 besök - tänka sig!!

Godtrogen?

Igår "chattade" jag med en väninna på msn. Vi kom då att tala om en händelse som skett i vår närhet.

Vår spontana reaktion var: "Det måste så klart vara ett missförstånd, en missuppfattning bakom det hela" - men någon annan hade uttryckt en tanke om att det inträffade var en medveten handling.

Väninnan skrev: "Det kanske bara är du och jag som är godtrogna?" Min replik kom utan eftertanke: "Jag kallar det inte godtrogen - jag kallar det ickedömande."

Efteråt har jag haft tid att fundera på just detta - skillnaden mellan att vara godtrogen och "ickedömande".

Jag har vid ett flertal tillfällen fått höra just detta omdöme - godtrogen och snäll - om mig. Senast på jobbet, då jag vid ett tillfälle hellre friade än fällde en anställd innan hon faktiskt gjort sig skyldig till lögn. Sedan visade det sig att de andra haft "rätt" och deras glädje över detta var givetvis stor :-) Då fick jag veta att jag var: "så snäll och trodde alla om gott"

Faktum är att så inte är fallet. Jag är fullt medveten om möjligheterna att andra fullt medvetet både ljuger, bedrar och utnyttjar. Men jag väljer att avvakta med "domen" till dess att jag "vet" att så är fallet. Och DÅ kan jag fördöma deras handling. Men då kommer min nästa "svaghet" in - enligt omgivningens sätt att se.

Jag ser ofta - eller försöker åtminstone att se - orsaken till att de handlar som de gör. För mig är det inget försvar - bara en förklaring, som man brukar uttrycka det. Detta uppfattas ofta som att jag ursäktar själva handlingen och åter kommer stämpeln: "snäll och godtrogen" = "dum"

OK - nu för tiden bryr jag mig inte så mycket om att bli betraktad så. Jag vet ju vad jag själv mår bra av och att hänge mig åt ilska och bitterhet mot andra människor hör definitivt inte till de sakerna.

Därmed inte sagt att jag är befriad från fördömande tankar. De som känner mig väl vet att jag har ganska så lätt att kritisera och att jag blir ganska irriterad på mig själv när jag kommer på mig med sådana tankar - för att inte tala om när jag gör kritiska eller fördömande uttalanden.

Därför är detta ett medvetet ställningstagande, en medveten kamp från min sida för att övervinna just dessa negativa spiraler som det ofta blir när man är kritisk och fördömande gentemot sina medmänniskor.

Call me stupid *s*

Mina glädjeämnen

Livet är en strid:

Mina fötter ömmar och värker.
Benen värker.
Magen krånglar (IBS)
Axlarna blir understundom inflammerade
Lederna ömmar och värker då och då
Tänderna har förnyats på konstgjord väg
Ögonen har förlorat i skärpa
Öronen hör inte längre alla toner
Håret har blivit tunnare

Så bra jag har det:

Jag har fötter att stoppa i mina skor - de förhatliga stålskodda arbetsskorna.
Jag har ben som bär mig hela dagarna - fram och tillbaks över betonggolvet - eller ute i naturen på mjukt och skönt underlag.
Stundtals märker jag inte att jag har en mage - den sköter sig som en klocka och all värk är borta.
Jag kan lyfta mina armar högt över huvudet, jag kan bära och kramas, jag kan vinka och äta och klia mig på ryggen, ta på mig skorna, knäppa alla knappar och knyta alla band.
Jag kan tugga knäckebröd, gnaga på kotlettbenet, le mot mina medmänniskor
Med hjälp av ett par glasögon kan jag läsa mina böcker, se på TV, köra bil, skriva på min dator.
Jag kan höra skön musik, samtala med vänner och kunder och höra barnröster och fågelsång.
Permanent och lite plock så duger håret alldeles utmärkt.

Vad livet ändå är skönt.

Höst

Jag sitter och tittar ut genom mina nyputsade fönster. Regnet utanför tar med sig salt från havet och föroreningar från fabriker och bilavgaser. När det torkat kommer där åter att finnas en tunn hinna och fläckar - ogjort arbete m a o.

Nåja, jag fick njuta några dagar i alla fall - man får glädjas åt det lilla. Träden är fortfarande övervägande gröna, bortsett från björken alldeles utanför balkongen. Den är höstligt gul och på den vackert gröna gräsmattan vid dess fot ligger otaliga gula blad.

I hörnet på balkongen står en stor chrysantemumboll i den torrlagda fontänen och lyser upp med sina gula blommor. Vinrankan - fortfarande sommargrön - klänger upp över halva taket och rosen, som gladde oss med två blommor i somras, skjuter nya skott och tror att det är vår.

Men i rönnen dignar det klasar av mörkt röda bär - tänk jag hade för mig att de var ljusare till färgen, men det är kanske en speciell sort som finns utanför mitt fönster.

NU är det alltså dags att plocka fram värmeljusen och alla ljusstakar och låta små lågor lysa upp i mörkret. Tid för mys med böcker, sudoku och korsord. Och datorn så klart.

Var sak har sin tid och var tid sin tjusning. Fast ibland så får ju en sol och ljusdyrkare som jag, gräva djupt för att hitta glädjen i kyla och mörker :-D

Myspys på Dig!

Tankar

De senaste dagarna har jag ägnat åt att fundera lite kring det här med "arv" i form av inlärt beteende och också på de olika roller man har i relationer.

Det första ämnet orsakades av att jag blivit uppmanad att undersöka och göra upp med mitt "arv". Jag har värjt mig väldigt då jag inte tyckt mig ha något att göra upp med.

Det andra ämnet är ofta i mina tankar då relationer är spännande, jobbigt, roligt, energigivande, energitömmande och allt annat där emellan.

Jag har, till min glädje, haft en del "aha-upplevelser" under processens gång. En av dom var när jag insåg att jag ofta beter mig på ett visst sätt - för att det är "rätt", så "ska" man göra - fast det ibland går emot min egen personlighet.

Tänk vilken källa till skuldkänslor de gånger jag handlat enligt min personlighet (alltså klart "fel" mot vad mina föräldrar ansåg - och deras i sin tur - och deras ....) eller vilken dålig självkänsla som värkt i mig de gånger jag i stället handlat "rätt" - enligt mitt "arv" - men klart emot min personlighet.

Och när jag sedan - "AHA"!!!! - kom underfund med att dessa känslor, skuld respektive dålig självkänsla beroende på situationen, formade min roll i olika relationer... ja, då kunde jag inte annat än skratta.

Med risk för att låta som en gammal repig 78-varvare; alltså haka upp mig gång på gång - så måste jag säga: ÄR inte livet spännande - *S*

Fel på fel

Efter en intensiv jobbperiod har jag ikväll sjunkit ner framför datorn i den sköna vissheten att jag har sovmorgon i morgon. Sedan är det tre tidiga på raken - och vad jag gillar det, det vet ju den som känner mig.

Trist är dock att jag också är inne i en "göra fel"-period. Och att göra fel när man jobbar med pengar är ju ingen höjdare precis. Jag har under många år hanterat pengar och då och då har det kommit sådana här perioder då det blir brister i kassan. Ibland - oftast t o l - så rör det sig om saker som klaras upp och pengarna återfinns - eller så hittar jag åtminstone vad jag gjort för tokigt.

I helgen var det en tusenlapp som var på vift för att dyka upp igen som ett internt växlingsfel. Så klart inget roligt innan det löste sig. Desto större var glädjen när den hittades och dagen idag började lättsamt med helgens spöke borta med vinden. Tills jag skulle gå hem - och räknade min kassa. 500 kr saknades. Och ingenstans var de att hitta. En enda transaktion som kunde vara "boven" - och med det fick jag mig nöja.

Usch - det sätter sina spår - även om man vet att man inte slarvat medvetet. Men, det är som man säger: det är bara att bryta ihop och gå vidare.

Jag gick vidare genom att gå hem och göra en hempermanent. Så nu sitter jag här, krullig som ett får i huvudet och bara önskar att det gått någon månad så att det blir så där "lagom" lockigt och lättskött. Varför görs det inte permanentvätska som fixar det med en gång? Vi flyger ju till månen!

Och ny regering har vi fått. Eftersom jag inte känner att ett parti har "alla rätt" så har jag aldrig varit varken höger, vänster eller mitt emellan. Jag har varit/är "mångpartist". Några vänner har jag som står starkt för ideologin åt endera hållet och som därför lägger sin röst på ett och samma alternativ då "det andra" är fienden.

Kul ändå att jag gillar dom högt och rent - trivs tillsammans med och känner varm vänskap med dem - trots att de står så helt olika politiskt. Men det är kanske så vänskap ska vara - ge varandra frihet att tycka och tänka vad man vill - och se till personen och relationen i första hand.

Själv valde jag att lägga min röst på Sjukvårdspartiet den här gången. Dels står de för många av de åsikter jag själv har - och dels så tycker jag så innerligt illa om alla dessa "historier", avslöjanden om hur många politiker tycker sig stå över - eller ännu värre, tycker att de inte är skyldiga att ens veta - de mest enkla och etiska lagar och förordningar.

Samtidigt vet jag att det finns så oerhört många ärliga, etiskt fullt oantastbara och, för sin övertygelse, brinnande politiker i de "lägre" leden. Det som gör mig uppgiven är att de tycks pressas in i fållan så fort de kommer lite högre upp i partihierarkin.

En som står på sig - och har vunnit valet här i Göteborg på det - är Göran Johansson. Att, som han, bl a när det gällde Säves vara eller inte vara, offentligt och högljutt våga kritisera sitt eget partis agerande och ställningstagande, tycker jag är berömvärt. Fler sådana politiker.

Idag kan man ena dagen läsa att en politiker tycker vädigt mycket si i en fråga. Nästa dag svänger det och förklaringar och bortförklaringar och förtydligande om att det var SÅ h*n tänkte, snubblar över varandra när partipiskan har snäppt till ovanför huvudet på den stackars fritänkaren.
Allt i sann demokratisk anda ;-)

Nu ska jag - även det i sann demokratisk anda - sätta bandspelaren på inspelning av CSI. Sambon tittar nämligen på fotboll - och det gäller ju att hålla på rätt lag, även i privata relationer *smil*

Besök på SSG

Ikväll har jag varit på medial demonstration på SSG för första gången sedan jag slutade som kassör någon gång i mars/april.

Föreningen har fått ny lokal - en underbart vacker sal, belägen i ett huskomplex ägt av en stiftelse. Höga fönster på båda långväggarna och ett podie längst fram där medium eller föreläsare kan vara.

Kvällens demonstration genomfördes av eleven Jhonny Neumann. Jag har sett honom vid ett tidigare tillfälle och det är roligt att se hur övning ger färdighet, även inom detta område. Han har fått lättare att hitta ord för de symboler och känsloförnimmelser han får. Han har dessutom en härlig humor samtidigt som han visar respekt för de som blir känslomässigt berörda av de möten de får uppleva via honom.

Det är ju en konst i sig att lära sig tyda de symboler man får. En del medier kan ge för mycket "tydning" och andra alltför avskalad sådan. Att hitta rätt - att nämna just den lilla biten som är relevant i varje specifikt fall - ställer krav på både fantasi och känsla för sändarens personlighet. Sådant kommer givetvis inte utan övning och erfarenhet.

Tänk dig själv att du står framför en person och genom tavlor som visas på en skärm så ska du berätta för den andre vilken innebörd dessa tavlor har.

En häst på en vacker blomsteräng med en skog i bakgrunden, blå himmel och skinande sol. Är det hästen, sommarkänslan, skogsbrynet eller blommorna på ängen som är det viktiga?

Nästa tavla visar en äldre dam, gråhårig, lite kutryggig, förkläde, träskor, framför en röd stuga på landet. En katt sitter på trappen. Är det damens grå hår, käppen hon stödjer sig på, förklädet, stugans röda färg eller att den ligger på landet - är det närvaron av en katt?

Eller är det så att första tavlan innebär ett försök att förmedla kärlek till landsbygden och den andra helt enkelt att hon bodde på landet när hon blev gammal?

I båda dessa fall skulle det vara "för mycket" information om mediumet började tala om att "han hade häst - eller han tyckte om hästar" eller att den här damen hade katt och bodde i en röd stuga med vita knutar.

Så fel det då blir för den som får "besöket".

Jag tror jag berättat tidigare (här eller möjligtvis i min "gamla blogg")
om hur ett medium tydde min pappas gest med hyttandet med ett finger till att han var barsk, sträng och förmanande. Jag, som fram till dess hade fullt klart för mig att det var min pappa hon hade med sig, blev helt konfys, då inget av dessa omdömen var något man skulle kunna fälla om min pappa.

Hon såg min förvirrade min och förtydligade genom att härma den gest hon sett honom göra. Genast kände jag igen min pappas typiska viftande med pekfingret när han skämtsamt sa: Passa dig du...

Efter den händelsen har jag blivit mer öppen för att mediumet berättar vad h*n ser eller hör. Detta kan ofta vara till hjälp vid tydandet.

Nu har ju många medium sina egna helt personliga symbolbilder som för dom betyder alldeles speciella saker och som de får till sig när de stämmer in i beskrivningen av den besökande. Det fungerar utmärkt för dom och de går sällan fel i sina beskrivningar.

Men allt är ändå träning, träning och åter träning. Därför är det trevligt om våra medium med träningscertifikat får många i salen att träna sin förmåga på. Ser eller hör du att det är någon med träningscertifikat som ska hålla en medial demonstration - och du är nyfiken på hur det går till - dra dig inte för att gå bara för att mediet inte är färdigutbildat - kvällen kan bli lika givande som en med ett certifierat medium.

Tänk - ofta blir det långa romaner när jag bara tänkt mig att "slänga ner" några rader. :-)

Politik

Jag hade bestämt mig för att det där med att debattera politik så här "offentligt" är inte riktigt min melodi. Jag har mina åsikter och du har dina och ibland mötas de två - och ibland inte. Var och en får rösta efter sin "ryggsäck" - sina upplevelser och sina bedömningar om vad som känns viktigt osv.

Tyvärr så har jag känt mig väldigt uppgiven själv inför kommande val. En del står för si och andra för så - tänker som jag... men sedan så kommer ju det där "så eller si" som verkligen inte känns som jag och så sitter jag där med skägget i brevlådan och vet varken ut eller in.

Idag så fick jag valsedlar i brevlådan. Bl a kom det ett kuvert från Sjukvårdspartiet, vilket jag inte ens visste att det fanns. Och oj! där stod ju allt det jag själv tyckte och tänkte. Nu är min lilla undring - vad har de utelämnat???

Ska ägna mig åt fingranskning av detta för mig hitintills okända parti - alla lik i garderoben ska fram så att jag vet vad jag väljer (om det nu blir detta parti). Men det sa faktiskt "klick" - och en delfin (mitt favoritdjur för tillfället)har de som symbol dessutom.

Nu ska här göras efterforskningar ...

Kaos i tillvaron - vikten av schemaläggning

Innevarande år har jag blivit alltmer uppslukad av mitt arbete. Detta beror på att jag fått nya arbetsuppgifter och att det tagit ett tag att sätta mig in i de olika arbetsmomenten. Dessutom är vi sex personer som arbetar i ett team och det förekommer tyvärr vissa samarbetsproblem.

Detta sammantaget har gjort att fokus har legat på arbetet - även när jag varit ledig. Orken till att "göra annat" - umgås med vänner, vara aktiv över huvudtaget - har legat i träda och jag har försökt att boka in saker på mina lediga dagar för att inte helt gå i ide. Tröttheten är inte bara av fysisk art utan också av psykisk då det kan vara svårt att släppa tankarna på missämjan och hur jag bäst ska bidra till att lösa den. Och framför allt - hur jag ska låta bli att genom eget agerande försämra den och därmed hålla den vid liv längre än nödvändigt.

Nu är det tack och lov inte jag som är orsaken till det hela, men i o m att jag tar ställning så blir jag givetvis inblandad. Jag försöker dock att vara så neutral som möjligt - allt är ju inte varken vitt eller svart - och se de positiva sidorna hos alla och framhålla dom.

Detta är något som jag har naturligt och genom åren fått mycken kritik för av närstående - du har alltid en ursäkt för den eller den. Du ger inget stöd när du hela tiden försvarar och förklarar varför den andre gör si eller så - osv..

Även på jobbet har det kommenterats med ett litet leende: Ja, Barbro hon tror ju alltid så gott om alla - hon är så godtrogen.

OK - då är jag godtrogen. Stämpla det i pannan på mig. Jag VILL inte bara se de negativa gärningarna - jag VILL försöka förstå vad som driver och varför någon agerar på ett destruktivt sätt. Förstår man så blir man inte så personligt berörd - man kan t o m överse med vissa grejer och låta det vara med det.

Speciellt gäller detta när det kommer kunder som har en dålig dag och tar chansen att avreagera sig i kassan. Jag kan ju aldrig förändra den kundens sätt att vara - men jag kan ta udden av hans/hennes negativa agerande genom att låta den negativa energin flyta mig förbi. Oftast reagerar dessa kunder med att lugna ner sig betydligt när de blir sakligt bemötta och inte lyckas att åstadkomma ett känslomässigt gensvar.

Oj - nu förirrade jag mig bort i tankegångarna här. Meningen var ju att jag ville fundera lite runt vikten av att ha lagom av allt i tillvaron. Lagom med jobb - lagom med fritid - lagom med tid för mig själv - lagom med tid för nära och kära.

Under åren av arbetslöshet hade jag mycket tid att spendera med mina närmaste - tack för den tiden, jag saknar den ibland väldigt mycket. Jag hade tid för mig själv, jag hade tid att ägna mig åt det jag tyckte var roligt och viktigt. Mycket tid ägnade jag åt djuplodning av mitt inre och jag hade tid att rå om mig själv både fysiskt och andligt.

På något sätt är jag en antingen / eller - människa. Jag tror jag får göra som en vän sa till mig: schemalägg egentid, väntid, barntid osv.

Schemalade möte med min dotter - om fjorton dagar hade vi chans att ses! Hmmmm... - och bonusfamiljen - ja, den ska vi inte tala om. Och där ligger ansvaret på sambon och mig för de har då försökt att få till det med oss flera gånger om de senaste månaderna.

Bäst att schemalägga. Köpte ny almanacka igår så än så länge är den oskriven - men ska strax börja föra över från min gamla så det blir inte så länge till :-)

Nu väntar tvättstugan - schemalagd sedan en vecka tillbaks. Sedan ska bilen ses över, olja - ny lampa - tvätt.

Jo, köpte också en magnetalmanacka för en vecka - en whiteboard - så att jag kan sätta upp den på kylskåpsdörren så att sambon kan hålla reda på mig.

Ha en bra dag - det ska jag ha när tvätten är överstökad, bilen omskött, maten inhandlad och tillagad, lägenheten är städad, fönster tvättade, tvätten struken och jag till sist sjunker ner framför tv:n med fötterna på pallen. *s*