Vägval - 05
Att hitta sin väg i livet hör nog till en av de allra största utmaningarna som vi ställs inför. Det finns de som redan från ”start” vet/känner vad de är ämnade för – var de har sin passion och målet är klart och tydligt. Men för de allra flesta av oss så är det en pendling mellan olika mål.
I skolan ska vi välja väg och inriktning på fortsatt utbildning – och det innan vi ens vet vem vi är – ändå mindre vad vi vill ha ut av livet (mer än killar/brudar, musik, nöjen och party förstås). Har vi klarsynta vägledare i form av föräldrar, lärare eller andra vuxna med möjlighet att se våra gryende talanger så kan vi kanske få ett eller annat gott råd – och ofta följer vi dom i brist på egna idéer. Vi kan också ha en ”bästis” som har sin väg klar för sig och – även då i brist på annat – följa denne på fortsatt utbildning eller yrkesval.
På så vis hamnar vi många gånger ”snett” i början av livet. Vi vantrivs kanske med utbildningen eller – om vi hunnit så långt – med det yrke vi lyckats få arbete inom. Är arbetsmarknaden god – sett ur arbetstagarens synvinkel – så finns kanske möjlighet att byta jobb till något som känns mer ”jag”. Detta har hänt mig under min färd. Jag utbildade mig till korrespondent – i brist på egna idéer – vantrivdes, sadlade om och började köra taxi.
Bilkörning och service – jag var som klippt och skuren och stannade i yrket i 20 år till dess att tiderna blev tuffare och riskerna ökade mer och mer. Var då till sist redo för ett mer ”pappersbetonat” arbete och sökte mig till Posten – uppsagd p gr a övertalighet fick jag sedan chans att ägna mig åt den mest personliga formen av service – zonterapi och massage. Dålig lönsamhet fick mig att återvända till Posten och sedan – efter ytterligare en uppsägning så står jag nu bakom en kassa och fortsätter att ge service.
Ja, det är inte tu tal om att min bana inkluderar service i någon form. Att enbart sitta på kontor och skriva på maskin eller liknande hade varit förödande för mig – det inser jag ju idag. Men visst finns det en liten del av mig även i det jobbet. Och så är det väl – vi har en liten bit av oss inom alla de områden vi hamnar eller söker oss till.
Därför är det ju extra svårt att finna en enda ”rätt” väg. Var finns jobbet där jag kan tillfredsställa ALLA mina behov och få nytta av alla mina former av färdighet? Det blir alltså att komplettera – antingen två deltidsjobb eller ett jobb och ett nöje (eller fler).
Tyvärr så är det ju idag inte så lätt att pröva vingarna inom olika yrken. Jobben står inte som spön i backen och otaliga är de ungdomar som blir helt utan och därigenom också fortsätter att vara vilsna långt upp i åldrarna. Att sedan självförtroende och arbetslust försvinner i takt med att tiden som arbetslös rinner på gör det ju inte lättare att hitta ett mål att sträva mot.
Många är det som i sådana situationer väljer att studera i stället. Det tycker jag är bra för ingen lärdom är bortkastad och kunskap är lätt att bära. Värre är det ju med de hundratusentals kronor de under studietiden blir skyldiga att betala tillbaks. Helt OK om de får ett jobb inom den sektor de utbildat sig – men åter är det tuffa tider – även för välutbildade personer.
I skolan ska vi välja väg och inriktning på fortsatt utbildning – och det innan vi ens vet vem vi är – ändå mindre vad vi vill ha ut av livet (mer än killar/brudar, musik, nöjen och party förstås). Har vi klarsynta vägledare i form av föräldrar, lärare eller andra vuxna med möjlighet att se våra gryende talanger så kan vi kanske få ett eller annat gott råd – och ofta följer vi dom i brist på egna idéer. Vi kan också ha en ”bästis” som har sin väg klar för sig och – även då i brist på annat – följa denne på fortsatt utbildning eller yrkesval.
På så vis hamnar vi många gånger ”snett” i början av livet. Vi vantrivs kanske med utbildningen eller – om vi hunnit så långt – med det yrke vi lyckats få arbete inom. Är arbetsmarknaden god – sett ur arbetstagarens synvinkel – så finns kanske möjlighet att byta jobb till något som känns mer ”jag”. Detta har hänt mig under min färd. Jag utbildade mig till korrespondent – i brist på egna idéer – vantrivdes, sadlade om och började köra taxi.
Bilkörning och service – jag var som klippt och skuren och stannade i yrket i 20 år till dess att tiderna blev tuffare och riskerna ökade mer och mer. Var då till sist redo för ett mer ”pappersbetonat” arbete och sökte mig till Posten – uppsagd p gr a övertalighet fick jag sedan chans att ägna mig åt den mest personliga formen av service – zonterapi och massage. Dålig lönsamhet fick mig att återvända till Posten och sedan – efter ytterligare en uppsägning så står jag nu bakom en kassa och fortsätter att ge service.
Ja, det är inte tu tal om att min bana inkluderar service i någon form. Att enbart sitta på kontor och skriva på maskin eller liknande hade varit förödande för mig – det inser jag ju idag. Men visst finns det en liten del av mig även i det jobbet. Och så är det väl – vi har en liten bit av oss inom alla de områden vi hamnar eller söker oss till.
Därför är det ju extra svårt att finna en enda ”rätt” väg. Var finns jobbet där jag kan tillfredsställa ALLA mina behov och få nytta av alla mina former av färdighet? Det blir alltså att komplettera – antingen två deltidsjobb eller ett jobb och ett nöje (eller fler).
Tyvärr så är det ju idag inte så lätt att pröva vingarna inom olika yrken. Jobben står inte som spön i backen och otaliga är de ungdomar som blir helt utan och därigenom också fortsätter att vara vilsna långt upp i åldrarna. Att sedan självförtroende och arbetslust försvinner i takt med att tiden som arbetslös rinner på gör det ju inte lättare att hitta ett mål att sträva mot.
Många är det som i sådana situationer väljer att studera i stället. Det tycker jag är bra för ingen lärdom är bortkastad och kunskap är lätt att bära. Värre är det ju med de hundratusentals kronor de under studietiden blir skyldiga att betala tillbaks. Helt OK om de får ett jobb inom den sektor de utbildat sig – men åter är det tuffa tider – även för välutbildade personer.
Kommentarer
Trackback